Nu är vårt vinterlov snart över. Så här länge brukar vi inte vara lediga, knappt ens på sommaren. Det har varit härligt att mest bara kunna "lulla" omkring och göra ingenting. Visserligen var det ett himla pådrag för julen, men det har vi nästan glömt nu.

Vi började dagen med en lång hundpromenad. Det var inte lika kallt, som det har varit, men det blåste en del och det kylde det också. Men vi gick i god fart och fick upp värmen. Sedan fikade vi på resterna av äpplepajen(och vaniljsås) som var kvar sedan igår. Hade planer på att gå ut i trädgården och träna Totti lite, men hela tiden kom det något annat i vägen. Typ tömma tvättmaskinen eller att fixa till lite mat. Sedan blev det mörkt och ett tag funderade jag på om jag skulle träna lite i alla fall, men jag bestämde mig för att skippa det ikväll.

Tur var väl det, eftersom ungjävlarna har skutit bomber i området i kväll. Ja, inte bara ikväll, för det gjorde de i går också. I går var jag lite mer inställd på att det skulle skjutas, eftersom det var "afton" och det lockar till diverse beteenden som jag inte gillar. Men ikväll regnade det och blåser gör det också, men tyvärr var inte det tillräckligt avskräckande väder. Nåväl, till slut kom vi i alla fall ut på en runda och vi slapp bomberna, så alla var glada och nöjda.

Nu blir det till att återgå till vardagen, med allt som det innebär. Förutom jobbet då, så ska vi börja med onsdagsträningen igen. Tur att jag har några som sätter fart på mig i vintermörkret, annars hade det nog inte blivit mycket tränat denna årstiden.

Nu är vi tillbaka från vårt vinter kollo. Det är släktingar till mig, som har varit vänliga nog att bereda oss husrum. Vi åkte strax efter jul och nu är vi hemma igen.

Vi kunde ju givetvis inte låta bli att ta en sväng till My Dog för att se om vi hittade någon "kändis". Några vi kände fanns det där och en massa andra människor, som vi bara känner igen.

Vi träffade Mia och Salma.

Marie och Nico. Gladaste lagotton idag, tror jag. Svansen svängde fram och tillbaka hela tiden och inget kort blev bra.

Så blev hanhundsklassen. Vem som är vem har jag ingen aning om. Jag hade ingen katalog och jag tror inte att jag kände någon av dem heller. Jag var inte kvar när tikarna bedömdes, så vem som vann där, vet jag inte.

En vy från vårt vinterkollo. Det fanns gott om plats att springa på för Dino. Totti fick inte springa lös på grund av alla djur, som vistas på åkrarna.

Försökte "leka" naturfotograf och spanade på hackspetten några gånger. Men den jäkla fågeln ville inte vara med på bild, och den kom inte fram så länge jag stod och lurpassade på den. Jag gav upp till slut och fick ta en bild genom fönsterrutan.

Småfåglarna var inte lika skygga, men väl så snabba. Inte lätt att vara "naturfotograf", har jag lärt mig. Man borde kanske ha ett jätteobjektiv. Men då antar jag att man behöver ett stativ, för att det inte ska bli skakigt, och då försvinner hela idén med att ta spontana bilder.

Fick göra som skidskyttarna gör när de siktar, dvs hålla andan och trycka av snabbt, för att komma från de värsta darrningarna.  Men det är roligt att försöka få bra bilder, även om jag inte lyckas särskilt ofta.

Nu har jag även fått träningslust igen. Gick ut en sväng i trädgården och gjorde några inkallningar med stopp på mitten. På kort avstånd gick det jättebra, men blev genast svårare när jag ökade avståndet. Farten blir onödigt hög, men Totti ansträngde sig hårt för att få ett bra stopp idag. Det gläder mig mycket. Gjorde även några skick mot rutan, fast på kort avstånd och Totti hittade mitten varje gång. Så duktig vovve.

Sedan höll vi på att frysa ihjäl, för det har verkligen varit kallt idag. På eftermiddagen var det -8 och i natt var det -15. I Göteborg är det väldigt kallt, kan jag berätta för dem som inte vet.

Marie W pratade om ett lydnadsprov i februari, som jag eventuellt blev lite sugen på att anmäla till. Ska väl fundera ett tag, och i så fall får jag verkligen sätta fart på träningen. Hur nu det ska gå till, i denna kyla, det begriper jag inte ännu. Förhoppningsvis tinar vår värld upp igen, och det blir mer träningsvänligt väder.

Ja, som rubriken säger, så fick vi vara med om en i stort sett smällarfri Nyårsafton. Det var vid 12-snåret som det började smälla och endast en smällare fick Totti att lyfta på huvudet. I övrigt låg båda hundarna och sov på rygg med 4 tassar upp i luften. Det är verkligen helt fantastiskt.

Jag trodde inte att det fanns någonstans där man kunde komma undan fyrverkerierna, men det finns uppenbarligen ställen där det endast skjuts vid midnatt. Dagarna innan har vi inte hört en enda smällare. Vi kunde till och med rasta hundarna vid 22.30-tiden, utan att det hördes några rakteter. Jag är helt facinerad, för jag är van vid helt annat, när det gäller fyrverkerier.

Hemma skjuts det i stort sett från Annandag Jul, dygnet runt och fram till mitten av Januari. Ungarna skolkar till och med från skolan, för att ställa sig i gångtunnlar och skjuta raketer, eftersom det låter mer då.

I dag, har vi heller inte hört några fyrverkerier. Det är helt ofattbart, underbart, härligt, att kunna gå ut och rasta hundarna i en timme, utan att vara bekymrad för att bli överraskad av raketer. Tänk att det finns sådana ställen kvar. Men det krävs förstås att man lämnar tätorten och beger sig ut på landet.

Gott Nytt År till er alla därute. Hoppas att era hundar inte har farit illa på grund av alla jävla fyrverkeriet.