Lillebror eller det kanske ska stå Dino, eftersom det är vad han heter i de flesta sammanhang, har varit inlagd på Blå Stjärnan idag. För en tid sedan upptäckte jag att han hade slagit av spetsen på den ena hörntanden. Då var vi hos veterinären för en koll, eftersom jag var osäker på hur skadad tanden var.

Vid det besöket konstaterade veterinären att pulpan tycks ha kvar ett skydd av "lagret" utanför, som är någon slags ben som omger pulpan, men att emaljen var skadad på tanden. Just då var det inget mer att göra, så vi bestämde att göra ett återbesök efter lämlig tid och röntga för att vara på säkra sidan, att pulpan verkligen var oskadad. Vi hade en tid bokad för det återbesöket i nästa vecka, men idag ringde de från Blå Stjärnan och frågade om vi kunde komma in för de hade fått ett återbud,och där stod tandläkaren utan någon patient. Jag funderade i några sekunder på "hur dagsplaneringen ser ut" och bestämde mig för att det ska fungera.

Körde in Dino till Djursjukhuset och fick lämnat av honom där och åkte sedan till jobbet. Strax innan det var dags att åka hem från jobbet, ringde de från Djursjukhuset och meddelade att Dino var redo för att åka hem. Så det blev en sväng till Blå Stjärnan på vägen hem och hämta Dino, som var ganska groggy efter narkosen. Vi hade ett ganska bra flyt med trafiken genom Tingsstadstunneln och var hemma inom kort. wow!!

Dino lade sig ned och sov vidare när han kom hem och verkade vara nöjd med att få sova hemma hos sig själv.

Tanden var fortfarande oskadad så han behövde inte rotfylla, så han fick en vanlig lagning och bör inte få några som helst problem med tanden i framtiden, var prognosen. Men som veterinären sa, så en skada är alltid en skada och skulle det dyka upp något problem i framtiden, så skulle jag komma ihåg att han har en lagning, så att man inte utesluter tanden vid en eventuell utredning.  Det låter väl förnuftigt.

Men jag är  glad för att även hundar kan få hjälp av tankläkaren. Den som en gång har haft tandvärk, vet jag menar. Tänk att vara hund och ha ont i tänderna och inte kunna säga det till någon. Vi människor kan i alla fall prata, men hundarna har lite svårare med att prata så att vi förstår dem allt för ofta.

Det var Rallykurs i kväll också, så jag samlade ihop Rallyskyltarna och ringde till Ingrid och bad om ursäkt för att jag var sen. Jag lyckade inte riktigt få ihop dagsplaneringen, men det inte många minuter som det hängde på.

Det är ett härligt gäng vi har på kurs och de jobbar så bra med sina hundar. Kursen är lite kort, så egentligen skulle jag vilja följa upp deltagarna i en fortsättningskurs, men det går inte eftersom jag och Anders ska ha en agilitykurs senare.  Men, milda tid, så lerigt det var på vår appellplan ikväll. Leran skvätte på glasögonen och de flesta hade "fräknar" av lerstänk.

Totti fick komma upp till kursen en kort stund och vara demohund, för bakdelskontrollen. Han var speedad som en trimmad formel 1 bil och mycket svår att kontrollera. Anders sa att när han svängde in mot Brukshundsklubben började Totti att tjuta bak i bilen av glädje. Äntligen tycktes han säga. Det var roligt tyckte jag också att kunna jobba,  i alla fall lite med Totti, eftersom han gillar att arbeta och han bjuder verkligen på allt han har.

Jaha, nu kan jag titulera mig Rallylydnadsinstruktör också.   

Utbildningen avslutades idag med det praktiska provet och (teorin gjordes tidigare) och som tur var så blev jag godkänd. Det var så trevliga människor på utbildningen och tiden har gått fort, jag hoppas att vi kan ordna en återträff till hösten som vi pratade om, och det ser jag redan fram emot.

I morse när jag klev upp och skulle koka lite morgonkaffe, så tittade jag ut genom fönstret och där stod dom.... rådjuren. De som jag har sett spåren av runt om vår trädgård hela vintern. De har letat efter något ätbart men det finns inte vår trädgård, för de stackars tupanerna jag har planterat när vi flyttade in, tog dom redan första året. Men hos grannarna finns det käk.

Den här stod på baksidan huset på söndagsmorgonen.  

Här är hela familjen utanför staketet på framsidan. Det är faktiskt 3 st rådjur på bilden. Kan du se dem?

Här är samma bild, där jag har markerat var de står.   

I morgon fyller Totti 7 år!

Anders är på kurs i morgon, så vi fick fira Totti redan ikväll. Ett litet "bakelse" fick det bli i år också.

Det är grillkorv istället för ljus, som vi tror att Totti uppskattar mer.    

Säg det säg det.... vi vill inte vänta längre!!!!    

Varså....

Totti förfäras över hur Dino bara slafsar i sig bakelsen. Inget hyfs där inte.   

Anders åkte iväg på agilitykurs utan Dino idag. Det var en clinik för Jenny Damm som de skulle varit med på, men Dino ska ju vila sig lite till. Jenny tyckte väl lite synd om Anders, så han fick låna hennes Lotus och springa med. Jag tror att det var Lotus som tog hem Värlsdmästartiteln en gång i tiden, och han fick nu vara läromästare åt Anders. Lotus är visserligen lite till åren, men så glädjande att han fortfarande älskar sitt jobb och att han är sådan fysisk form att han kan vara med, och lära upp dem som inte kan lika mycket.

Oj, vad tiden har gått fort sedan jag var här sist. Snön har nu förvandlats till välputsad högblank is som smälter på dagtid och fryser på natten. Det är så där lagom spännande på mornarna när man ska ut med hundarna.

Jag har också hunnit med halva utbildningen till Rallylydnadsinstruktör. Det var en väldigt trevlig och givande kurs och väldigt trevliga människor som var med på kursen.

Totti ser pigg och glad ut och är pigg som "en mört" eller vad man nu säger. Jag väntar SÅÅÅÅ på att snön ska gå bort, så att vi kan börja röra lite på oss. Men som det är nu, får vi hålla oss där det är något så när isfritt. Totti vill ju gärna klättra högst upp på alla snö högar, men eftersom han trampar igenom skaren allt som oftast, så är väl inte den övningen så bra för hans ryggs tillfrisknande kanske. Så det får han hålla sig ifrån, faktiskt. Det är då man är glad för ett koppel. Det är lite enklare att hålla strikt ordning då.

Dino härjar däremot friskt. Han hoppar upp på alla snöhögar och springer som tok på skaren i skogen. Där är det ganska skuggigt så där håller skaren fortfarande. et är så trist när de trampar igenom och blir halta.

På en kurs Anders och Dino var på för ett bra tag sedan, hade de filmat några av övningarna. Det var bra att ha på film, för då kan man lätt gå tillbaka och träna på samma övningar igen. Men det var då vi såg hur mycket Dino taxerade framför hinder, när bommen låg på hög höjd. Det såg inte bra ut, så jag bokade genast en tid hos vår sjukgymnast. "Vår sjukgymnast" är den som behandlade Totti första gången han fick diskbråck. Vi har ett stort förtroende för Jannike som hon heter. Hon har bytt arbetsplats sedan sist, men hon var inte svår att hitta, så jag bokade en tid till Dino omgående.

Jannike kollade igenom hela ryggen på Dino och i stort var han välmusklad och jämnt musklad på båda sidorna. Men han var stel i ryggen, på människor tror jag det heter bröstryggen, men vad den delen heter på hund vet jag inte. Ska Dino kunna tävla en hel säsong och kanske till och med hela livet, måste han vara i god form, annars sliter det på honom och man kan kanske inte utesluta förslitningsskador i framtiden, om man inte tar hand om det nu.

Så Dino fick ledigt från Ridhusträningen och får nu massage istället för att mjuka upp muskulaturen vilket i sin tur ska ge ökad rörlighet i ryggen. Det säger väl sig själv att det inte är bra att hoppa höjdhopp om man inte kan ta emot sig när man landar, på ett bra sätt. Det i sin tur påverkar ju själklart även upphoppet och det är nog det som gjort att Dino började att taxera.

Dino har ju inte gjort så där tidigare oavset hur högt upp bommen har legat, så jag är helt övertygad om att gör dom så där hundarna, så är det något som inte stämmer. Man ser det där taxerandet ibland, när man är på tävling och om man bortser från hur hunden känner det, så leder det ändå inte till några framgångar. När man tävlar med en hund som måste taxera framför hinder, tar det för lång tid, så man får ändå inga framstående resultat. Det enda som man får med sig är en hund vars självförtroende för agility blir naggat i kanten.

Det är väl kanske möjligt att Dino har sträckt sig någon gång och kanske är det därför han stelnade till i muskulaturen och hade det inte varit för agilityträningen, så hade vi inte uppmärksammat det. Nu får han behandling och kommer förhoppningvis ut på tävlingsbanorna till sommaren, i bättre form än någonsin. Och förhoppningsvis sätter han "skräck" i sina konkurrenter.   

Så här i curling-tider är det väl mer aktuellt än någonsin med uttrycket att; då ska vi sopa banan med dom.

Den Rallylydnadskurs som jag och Ingrid har denna terminen har nu kommit halvvägs. Det är verkligen roligt med Rallylydnad. Det känns som en lättsam sport i förhållande till den traditionella lydnaden och förmodligen kommer det att vara en bra inkörsväg till lydnadslydnaden för dem som är intresserade av att gå vidare. Då har de förmodligen ett positivt och rikligt belöningstänk med sig i bagaget,  och finner kanske stor glädje även i den lite mer strikta lydnadsträningen.

Det är ett härligt gäng vi har på kursen, med olika hundar i olika åldrar. Några är väldigt rutinerade och vältränade sedan tidigare och andra är helt nybörjare. Men alla är glada och belönar sina hundar rikligt och det är mycket glädjande att se. Men jösses vad jag tjatar.... käften går oavbrutet och fan vet hur man ska få stopp på mig. Det är knappt att jag kan vara tyst när jag äter den obligatoriska cocosbollen. Stackars kursdeltagare....

Visserligen har vi inte blivit av med vintern ännu, men snart är även Tottis päls ett minne blott.

Planeringen blev inte riktigt som det var tänkt förra helgen, så Totti är bara klippt delvis. Ja ni förstår själva att det inte är särskilt snygt med en delvis klippt Lagotto som dessutom saknar mössa och mustacher sedan förra helgen.

Totti´s päls var värra än vad jag trott, så ännu så länge är han "bara" klippt med saxen på kroppen. Benen har ganska mycket päls kvar och nu håller tovorna på att lösa upp sig, vilket innebär att luddet nu står som en sky omkring honom. Tanken har varit att stoppa in Totti i badet och därefter klippa av allt med maskinen, men vi har inte riktigt kommit så längt ännu. Förhoppningsvis blir det gjort inom kort. Vi har i alla fall klippt klor idag, bara en sådan sak.   

Den här lille gynnaren skuttar omkring utanför vårt staket. Den har bott här utanför i en vecka ungefär.

Dino ställer sig och "woooooow´ar" när "hareländet"  inte blir rädd och flyttar sig. Dino skäller och ylar och haren sitter bara och bligar lite lätt i solskenet.

En luddig Totti innan  jag fick fatt i saxen.

Att ligga och tugga på isbitar är en stor förtjusning hos våra hundar.