Oj, så mycket man hinner med på en vecka, och ändå ingenting. Märklig känsla.

En jätterolig händelse var när sonen och hans sambo, "lurade" Anders i början av veckan. De ringde och ville ha lite hjälp med att frakta hem en stor platt-tv. Anders blev lite undrande eftersom de redan har en stor på väggen.  Men de förklarade för Anders, att nu skulle de ha en "hemma-bio-anläggning". Ja, ja, (mutter mutter, ungdomar....mutter mutter). Nåväl, den fick plats i bilen, men mycket mer var det inte. Anders fick sitta som ett W, och köra därifrån. När de nästan var framme, satte de på sina varningsblinkers och så pep det till i Anders telefon. SMS från famförvarande bil, som sa; Ny destination, följ efter oss.....!!!

Anders blev naturligtvis väldigt undrande och ringde till mig och undrade, Vad håller dom på med? Vadåå.... Jag har ingen aning, vad pratar du om? Ja, så där höll vi på och rätt vad det var, så stod båda bilarna här utanför huset. TV; var till oss!!!! Vilken överraskning!  Lurendrejeriet blev tidernas överraskning. Vi höll på att svimma, verkligen!  Vi hade ju ingen platt-tv men nu har vi fått en. Tack ni snälla underbara! We love You!

Undertiden de andra höll på att packa upp den fina tv;n lånade jag Ella och höll på att gulla med henne resten av kvällen. Nu börjar hon bli stor och stadig och skrattar med hela ansiktet och ju bredare leendet är, ju fortare viftar både armar och ben. Så underbart gott det är med bebis.

Vi har faktiskt tränat lite hund också och inte bara tittat på den nya TV;n. Totti gjorde ganska bra ifrån sig på ruta träningen. Inte de första försöken, men efter lite tragglande så gick det kanonbra. I övrigt gjorde vi inte så mycket mer, för underlaget på plan, inbuder inte till några avancerade övningar. Det är ganska knaggligt och fortfarande isigt och halt. Efter träningen hade jag lite jobb att göra, när jag kom hem, så vi var inte där så länge.

Nu på kvällen, när jag var nästan hemma med hundarna efter vår kvällsrunda, så sköt några ungar fyrverkerier precis i närheten av vårt hus. Jag tror att det var grannens barn och kompisar som är skyldiga till det. Jag släppte in hundarn snabbt som attan, och stormade över gräsmattan och gapade och skrek, högt och tydligt. HALLÅ!!! VEM I HELVETE SKUTER FYRVERKEIR? FÖR HELVETE SLUTA MED DET MED EN GÅNG!

Vid det laget hade jag hunnit fram till grannbarnen och frågade om det var de som sköt. Näää, det var inte vi, det var nog någon där borta, och en liten menlös viftning neråt gatan. Är det säkert att det inte var du??? Ja, det var inte jag.  Men det konstiga är att det slutade att smälla i samma stund, som jag började gasta och se livsfarlig ut. Ska nog ta ett snack med föräldrarna i morgon.

Nu ska jag sätta mig vid vår nya fina tv och kolla på vem som dansar vidare till nästa vecka.