Oj, vilken dag det blev idag.   

Dagen började ganska tidigt med ett besök hos frissan, både för Anders och mig. Det kändes rätt så bra, att få lite ordning på frisyren som växt sig onödigt lång under mössan.

Väl hemma igen, så blev det en fika och sedan tog jag tag i något som jag har varit på väg att göra länge, men som av olika anledningar inte blivit gjort.

Jag skalade av Dino all hans päls. Han har varit tovig en längre tid, men när det har varit så kallt så har jag inte velat skala av honom vinterrocken. Men nu blev jag lite inspirerad av våren, när termometern visade på plusgrader och snön inte längre ser ut som snö, utan mer som vatten i lite fastare form.

Men milda tid, vad jag fick slita för att bli av med tovorna så att det gick att köra maskinen över honom. Till slut blev jag klar, även om jag inte trodde det när vi började. Jag räknade med att få hålla på och klippa i flera dagar innan jag skulle komma igenom, men Dino stod så snällt på bordet och rätt som det var, så var det färdigt!!!

Då hade jag dessutom skalat av både mössa och mustascher, så nu ser han inte ut som en lagotto, utan mer som en vanlig hund utan känd härstamning.

Efter klippningen fick Dino vila sig lite, sedan gick vi en kvällsrunda och rastade av båda hundarna för kvällen. När vi var tillbaka igen, så fick Dino kliva in i duschen och "tvätta håret" så nu har vi spolat av alla lösa hår och gammalt damm. Nu luktar Dino gott och pälsen är mjuk och fin utan tovor, ja i den korta pälsen han har nu är det omöjligt att få tovor. Det fick bli ett ganska kort skär på maskinen, eftersom Dino var så förfärligt tovig, men det växer snart ut igen.

Efter badet var det läge att tvätta öronen på Dino, vilket han iofs tyckte att han kunde hoppa över, men eftersom jag hade "bestämt oss" så fick det bli örontvätt. Nu är Dino trött och har gått och lagt sig. Han var med en stund vid TV:n, ungefär så länge som vår jordgubbspaj med vaniljsås varade, sedan gick han in i sovrummet och kurrade ihop sig i sin BIA-bädd.

Vilken dag! Ja, vad säger ni, visst är det härligt med helgen, när man kan vila sig så man är pigg och har fått nya krafter till en ny arbetsvecka på måndag.

Totti är ännu lurvigare än vad Dino var, men inte lika tovig, men trots det även han i behov av att klippas. Men frågan är om jag orkar en till i morgon? Jag började lite, med att skala av mustachen, eftersom den hade växt sig så stor så den skymde sikten. Stackars Totti han såg ingenting, mer än en massa brun päls.  Nu har han fått tillbaka utsikten, men det är inte vackert, med världens största mössa och långt skägg under hakan, men ingen päls på och runt nosen.

Jösses vad seg den här vintern är. I går när det vräkte ned snö igen, så fick jag nästan ett "bryt". Nu får det väl räcka, jag är trött på detta nu.

I går släppte frosten och ungerär 5 cm blöt snö föll i stora flingor flak. Det blev moddigt och svårkört på gatorna och trafikradion rapporterade utan avbrott att nu är det stopp där, och där, och där på grund av trafikolycka. Tror inte att någon av Göteborgs gator var förskonade från trafikolyckor igår.

Hundpromendaden var verkligen inte lätt att utföra, för i den moddiga snön så kändes det som att jag gick ett steg fram och två steg bak.  Fick liksom inget fäste för skorna, för snön gled bara undan hela tiden.

I natt när vi sov som bäst, så brakade det till utanför huset och det skångrade som om det var jordbävning. Det var snön från taket som rasade ned på altanen och milda tid vilket liv det förde. När jag just hade lyckats att somna om, så var det dags igen. Ena sidan av taket är nu helt snöfritt, men den andra sidan har ungefär hälften kvar.

Morgonpromenaden var inte lättare den. Stundatals var det slipprigt underlag, så det kändes som att "gå i smör" för att i nästa stund vara isgata. Tacka vet jag mina IceBugs som vi köpte på MyDog mässan i början av året. Hur jag skulle ha klarat mig från att halka omkull med andra skor, vet jag verkligen inte, men med broddarna går jag stadigt.

Om det är möjligt ska jag "gå i idé" och titta ut när våren är här. När snön har smält bort och det åter går att promenera utan fara för livet, när solen värmer och man ser att växterna börjar ta fart.  Oj, vad jag längtar till VÅREN!!!

Förresten så verkar det som att Totti mår bra. Nu har vi ju inte kunnat göra så mycket förutom ganska korta promenader, för i den djupa snön får inte Totti skutta, men så här långt tycks det fungera. Ska nu försöka förlänga promenaderna och även börja träna lite med, så att han får göra något roligt med. Undrar om det fungerar i mitt idè....? gör det inte det, får jag väl överväga om jag trots allt kanske ska skippa att "gå i idé".

Nu har vi fått ett riktigt snöoväder med mängder med snö och hård vind. Det har bildats drivor som var meterhöga på sina ställen. Vi har slitit hela dagen med att bli av med snön.

Vi var först ut i området med att rasta våra hundar. Det syntes tydligt att ingen annan hade varit ute före oss. Nu gick vi inte så långt för det var så mycket snö och det blåste liksom småspik i ansiktet. Inte speciellt trevligt alls. Nu hade vi lite tur också att hundarna var ganska nödiga, så 2:an kom ganska fort, och sedan kunde vi vända och gå tillbaka hem.

Därefter började projekt "skotta snö" och det har pågått i stort sett hela dagen. Ett par kortare matpauser har det blivit och ytterligare en kort sväng med hundarna, sedan har vi i stort sett skottat snö hela dagen. Nu har ju inte jag skottat så mycket, för det klarar jag inte så bra med min rygg, men jag har försökt att sällskapa med Anders i snöyran och piggat upp honom med små käcka tillrop mellan varven.

Jag fiskade fram kameran också, för jag tänkte att förhoppningsvis behöver jag aldrig mer uppleva så mycket snö på samma gång, någonsin igen, så jag tog några bilder på eländet.

Så här såg det ut utanför rumsfönstret i morse.   

Det var precis att det gick att öppna fönstret utan att fönsterbågen skrapade i snön på altanen utanför.

Kan väl  nämna så där lite i förbifarten att vi blev tvungna att skotta även altanen.

En sväng med våra charmtroll. Totti är pigg som en mört och har "gôr brådis" när han ute nu för tiden.

Dino hittade ett ställe i utanför huset som var skottat sedan innan, och han blev så glad för äntligen kunde han springa lite.

Fram och tillbaka.

Som en lovikavante.

Det var väldiga snödrivor på sina ställen. Det är precis så att jag bottnar. Dino försökte sig på att springa där, men han blev hängandes på magen och hans ben nådde inte ned till marken.

Här skottar Anders upp en "rodelbana" i trädgården till Totti. Den går som en åtta, så han kan ta ett par varv.

Här sitter han, Totti Galotti, i sin rodelbana och kollar in grannarna som skottar snö från taket.

Nu behöver vi inte något staket i trädgården egentligen, för hundarna kommer nästan inte över snökanterna ändå. Men Totti är nöjd för sin rodelbana, så att han kan få röra på sig i alla fall.

Snön bildar fina kanter när det blåser och snöar samtidigt.

Snacka om snöväder. Man kan skymta Anders genom rutan när han skottar utanför huset.

Hoppas att detta var det sista för denna vinter. Nu vill jag inte ha mer snö, men dessvärre lät det på väderleksrapporten som att det kunde komma lika mycket till i morgon.

Ja, som rubriken visar, så är Totti Galotti på bättringsvägen nu. Han äter inte något smärtstillande och han verkar vara väldigt sugen, på att komma igång igen. Nu tycker han helt klart att han har vilat färdigt.   

Det har han iofs också, vilat färdigt alltså. Veterinären sa två veckors vila (sängläge) och sedan ska han igång igen. Nu hoppas jag bara att vi slipper bakslag nu när vi ska sätta igång honom.

Fy vad jag är trött på snön!!! Vi har ändå fått ganska mycket sedan innan, och nu kommer det ännu mer. Milda tid!!! Vad ska det sluta med??

Det var en dag tidigare i veckan, när det faktiskt var lite ljus ute och jag försökte ta en fin vinterbild på Dino. Totti var ju inne och vilade så han fick inte vara med. Bilderna blev väl inte så där fina, men jag fick i alla möjlighet att prova lite olika inställningar på kameran, och det var ju liksom syftet egentligen.

Dino gillar att springa sitt fortaste med bollen i mun, men det går inte fort i den djupa snön.

Ganska djup snö, men han kämpar på Dino med sin fina boll.   

Labbade lite med skärpedjupet. Här tog jag med stor bländare. Blev förvånad över att det var så lite djup i bilden. Trodde nog att skärpan skulle gå lite djupare. Men det är roligt att testa olika inställningar och kanske att jag en dag kommer ihåg vad jag ska göra.

I morgon kommer vi nog inte ut genom dörren. Det snöar och blåser förfärligt och drivorna lägger sig där man minst anar. Ett riktigt skitväder med andra ord.

Detta fina diplom kom i brevlådan igår. Det var roligt att få.

Tack Logottoklubben.

Det är väl inte så mycket nytt att skriva om, för stunden, och det är ju liksom det som är de goda nyheterna.

Nu börjar Totti bli riktigt pigg på sina rastningsturer och det är ganska svårt att gå "lugnt" om jag säger så. Nu vill han högst upp på snövallarna och pinka och innan man hinner blinka har han studsat upp på toppen. Sedan ska han sprätta och ha sig och inget av det där, är väl någon bra aktivitet för en hund som ska vara "sängliggande". Men att prata förstånd med Totti är liksom ingen idé, han är inte intresserad av att lyssna i det läget.

Man kan väl helt enkelt sammanfatta det som att, det finn gott gry i honom nu.

Anders och Dino satsar på uthållighetsträning och går långa promenader på kvällen. Nu ska de på kurs i helgen och träna för Jenny Damm igen, så det gäller att de har tränat upp sig, så att de orkar.

Vi lägger sakta men säkert den ena dagen till den andra och snart kanske att våren kommer och med den, kommer det nya tider, även för Totti och mig, kanske.

Anders största bekymmer för den kommande säsongen är att det finns så lite tävlingar att åka på. Det är väl trevliga "lyxproblem" eller vad säger ni.

Vi tycker att vi kan se en viss förbättring på Tottis smärttillstånd idag. Det finns tillfällen när han får riktigt ont, typ om någon av oss har varit ute och kommer hem och Totti reser sig upp för att hälsa. När han står vid kompostnätet så ser man hur han darrar och svansen viftar väldigt lågt. Så det smärtar att röra sig när han är glad, har jag förstått.

Däremot tycks det gå bättre när han ska gå ut och kissa eller något annat kanske nr 2. I den situationen tycker jag inte att han är lika låg, som han har varit. Nu har Anders tillverkat en ramp som vi har över de trappsteg som finns utanför ytterdörren. Det är visserligen inte många trappsteg, men ortopeden sa att han helst inte ska gå i trappor om vi kan undvika det. Och eftersom Anders är händig så gick han till garaget på lördagskvällen och fixade till en ramp till Totti Galotti.

Vi har även några trappsteg upp till trädgården, som visserligen inte är höga men det är ändå en trappa och Totti är inte så bra på att GÅ i trappor, utan han tar gärna sats och tar trappan i "två steg" och det är heller inte nyttigt i hans tillstånd. Så därför fick Anders skotta sig igen hela trädgården åt andra hållet, för där kan vi komma ut, utan att behöva gå i trappor. Men oj, vad Anders fick slita!! Det var jättemycket snö.

Men det går ändå ganska bra att ha Totti instängd i rummet. Han är normalt sett lugn och ligger mest och vilar och tycks ändå vara ganska nöjd med det. Vi går in och lägger oss bredvid honom så mycket vi kan, så att han ska få sällskap, så helt övergiven är han inte, även om han själv anser det mellan varven. Han verkar vara ganska nöjd med att ligga på rygg och bli klappad på magen, en stund innan han krullar ihop sig och somnar.

LIte synd om Totti är det ju trots allt, eller egentligen ganska mycket synd om honom är det. Tänk om han hade sluppit detta elände.

Ny ställning... det är ungefär så mycket som han rör sig för närvarande, i alla fall inomhus.

Det här är ett ganska bra mått på hur mycket snö som vi har i trädgården. Det blev ett ganska djupt dike som Anders skottat fram till Totti.

Jag önskar och hoppas att Totti blir bra igen, utan bestående skador och att vi ( ingen annan heller för den delen) aldrig ska behöva vara med om detta igen.

Jag fick åka och hämta hem min prins i eftermiddag. Ortopeden har undersökt honom idag och som tur var fanns inga funktionella störningar kvar. Det hade gått tillbaka och berodde troligen då på smärta.   

Nu är han ordinerad sträng vila (burvila) i två veckor. Han får hålla till i det minsta rummet vi har med en grind i dörröppningen. Där har han nu ett tjockt täcke och en biabädd att vila på. Det var ok sa veterinären, med ett rum, om det inte var för många för kvadrat och eftersom det är ett ganska litet rum som ligger liksom sist, så kommer han ha det lugnt där. I alla fall mycket lugnare än i köket.

Vi har ju några burar i olika storlekar om det behövs, men jag tror att det är bättre i rummet än när han ska "sno" runt i en trång bur. Han brukar vara väldigt lugn när han är instängd, förutom om det ringer på dörren förstås. Han är ju fortfarande en lagotto, även om han har ont i ryggen.

Det som har varit svårt tidigare, när han stått på sträng vila för ryggen, har varit att få honom att göra "nr 2". Det låter sig inte göras hur som helst. Det ska väljas med omsorg och vara lagom högt gräs (om det är en sådan årstid) annars ska det helst vara lite under någon buske och gärna så långt bort från gångbanor som möjligt. Och det just det där med "så långt bort som möjligt" som kan vara svårt när han är kopplad, och särskilt nu när det är hur mycket snö som helst, som han inte får kliva omkring i.

Hittar han inte något bra ställe, så stänger han av, troligen i förhoppningen om att jag ska leda honom till ett bättre ställe, men när han bara får gå så lite som möjligt, så kan vi ju inte ränna runt i området och leta efter en "fungerande" toalätt. Det är bara det att jag sover mycket bättre på natten om jag vet att hundarna har gjort ifrån sig ordentligt, och jag skulle gärna vilja sova gott. Natten till idag har jag inte sovit gott, kan jag säga, men kanske att det blir lättare nu när han är hemma igen, med en hyggligt god prognos.

Tack för era uppmuntrande ord, jag blev lite rörd när jag läste. Nu känner jag mig lite mer hoppfull även om alla "orolighetsantenner" står rakt ut, och det är för tidigt att andas ut. Vi kanske har haft tur trots allt, för det är närmare 3 år sedan han var dålig sist. Vad jag förstår så är det vanligt att när diskarna väl har börjat krångla, så blir det ofta så att det fortsätter att krångla. Vi har försökt att "hålla honom i tukt och förmaning" och det är kanske det som har bidragit till 3 ganska aktiva år. För att vara "sjuk" har han ändå tränat och tävlat ganska mycket och han har varit aktiv med både kropp och huvud.

Nu ska jag önska mig ett bra tillfrisknande för Totti av den Goda Fen och hoppas att hon hjälper veterinären att få Totti smärtfri och pigg och glad igen.

Jag är väldigt glad för att jag bor nära ett stort och bra Djursjukhus som har öppet dygnet runt. Det är sällan som jag är på Blå Stjärnan på dagtid, utan det har mest blivit akuta besök får vår del. Ja, till veterinärer då, för till Rehab gick vi på förmiddagen på inplanerade besök. Jag känner mig trygg med de som jobbar där och jag upplever att både jag och Totti blir väl omhändertagna.