Söndag är numera också en träningsdag. Härligt nu när vi är igång igen,  efter vintervilan. Dagen började med en skortare runda, och sedan frukost. När vi hade ätit vår frukost var det dags för en lång promenad. När vi var tillbaka tyckte vi att det var lagom med en fika, och under tiden vi fikade, fick hundarna var sitt märgben att tugga på. Tror att de är ganska nöjda med oss. Sedan fick de vila en stund, innan det var dags att klippa klor. Det är väl iofs något som de tycker kan kvitta, men det ska ju göras i vilket fall som helst.

Lite middag fick vi lagat till och när den var uppäten, var det dags för Anders och Dino att åka til sin agilityträning. Jag och Totti åkte lite senare, så jag hann med en fika efter middagen.

Jag är väldigt nöjd med dagens träning. Rutan går bättre och bättre och fria följet kunde kanske varit bättre eftersom han gick onödigt lång fram, men annars var det mestadels jättebra. Inkallningen går strålande bra, på halva avståndet, men när jag utökade så fungerade det inte alls. Platsliggningen sprack efter 30 sek, och när jag då la om honom så lag han sedan i 4 minuter. Varför gör han inte så från början?

Det är så svårt att få bra bilder i ett ridhus. Att sitta still, var inte det roligaste idag.

Människan anses ju vara intelligent, och jag är ju människa, alltså borde jag vara intelligent men det är jag inte. Jag är nog mera på gränsen åt det motsatta hållet. Jag har vid ett flertal tillfällen när jag tränat rutan, konstaterat och även pratat med andra om att jag inte har något dirigering på min hund. Det hade ibland kunnat vara till hjälp när han kommer fel i rutan, om jag hade kunnat dirigera in honom. Varför har jag inte lärt honom dirigering? Jag fattar inte hur jag har tänkt, eller snarare är det väl så att jag inte har tänkt. .... Men idag har jag tänkt och nu har jag börjat träna på dirigering. Det var ju en självklarhet, när jag hade labradorer, så varför har jag inte lärt Totti det? Ja, inte vet jag.

Men vi tränade några väldigt enkla dirigeringsövningar och det gick väldigt bra, eftersom jag hade lagt upp träningen, så att det skulle gå bra. Sedan gjorde vi något annat och därefter tränade vi på rutan igen. Då hamnade han lite utanför och av bara farten satte jag upp handen och bad honom att gå till höger, och då gjorde han det....och hamnade mitt i rutan!!!!!!  Det är bara att konstatera ännu en gång...hunden är en spegelbild av mig som tränare... När jag lär honom bra saker, blir det bra.

Benny S tröstade mig med att jag faktiskt inte är så korkad som jag trodde, eftersom jag nu i alla fall har börjat tänka. Värre hade varit om jag aldrig tänkte, vilket jag uppenbarligen hade gjort denna gången. Tack för de orden, Benny.

Det var lite roligare att sitta still, med apporten.

Hur det gick på agiliträningen är jag inte informerad om ännu, eftersom Anders höll på att klyva och stapla ved när jag kom hem. Men det hade gått bra, så mycket information fick jag i alla fall.

 PUSS OCH KRAM .