För ett par dagar sen, fick jag för mig att göra rent hundarna öron. Hällde i en skvätt av en ny sorts öronrens och gnuggade runt lite. Hundarna skakade ur resten, så det skvätte fint "uppåt väggarna". Torkade torrt med en padd på insidan av öronlappen och var ganska nöjd med den dagens insats.

Häromkvällen fick jag sedan för mig att jag skulle rycka ur hår ur öronen. När jag börjar gräva ner på djupet efter päls känner jag att det är lite fuktigt i öronen. Inte bra....Stoppar ner näsan och drar in lite luft. Luktar inte speciellt gott. Jag kunde inte riktigt avgöra om det var den nya öronrensens lukt jag kände, eller om det var från örat ((men jag trodde mer på att det kom från örat), eller rättare sagt öronen. För det var samma lukt hos båda hundarna, dock bara från ett öra hos dem var.

Ringde i alla fall till Vet och fick en tid till i dag. Efter en koll med lampan kunde Vet konstatera att visst var det öroninflamation hos båda hundarna. Ett bättre och ett sämra öra, hos dem båda. Vilket stämde ganska bra med vad min näsa redan hade upplyst mig om.

Passade på att köpa det öronrenset jag brukar ha, när jag var hos vetten, så att jag känner igen lukten. Så nu blir det örondroppar och öronrens ett tag framöver.

Dino springer alltid och gömmer sig, när öronrens eller örondroppar kommer fram. Stackaren kommer att få genomlida ett trauma 2 ggr/ dag ett par veckor framöver. Stackars Dino, hur ska det gå.... ;-) Totti är lite smartare (eller oräddare), för han vet att efter örondroppar vankas det godis, så han kommer så snällt när jag ropar på honom.

Varje gång jag är hos vet, brukar jag be att dom kikar ner i öronen för säkerhets skull. Varje gång någon Vet gör det, kommenterar dom att det är så mycket hår i hörselgången. De är lika överraskade allihop och förundrade över all päls ner på djupet. Jag uppfattar det som så, att det är ovanligt mycket hår i lagottoöron.