Vi startade dagen med ett träningspass. Anders hade stämt möte med Helene och Gunilla. Det var tidernas spöregn när det var dags för oss att åka. Vi fick på hela regnmunderingen, lastade in hundarna och åkte iväg. Helene var på plats, men Gunilla lyste med sin frånvaro. Vi gick en sväng i skogen och rastade av hundarna innan vi tränade och när det var klart, var även regnet klart. Solen började tränga igenom och vi blev hur varma som helst.

Jag fick av regnbyxorna och då blev det lite mer behaglig kroppstemeratur. Jag och Totti värmde upp med lite linförighet och satsade därefter på lite rutaträning. I dag har jag hans target i rutan vid varje skick, för att försöka komma i från hans senaste hyss att runda den högra konan på väg in mot mitten. Det fungerade bra och alla skick var klockrena. Bytte sedan sida att skicka till mot rutan och då kom hans hyss fram igen. Han rundade den högra konan och sökte därefter targeten i mitten. Men det var endast på ett skick, han gjorde det, sedan gick han raka vägen in.

Tränade sedan på lite platsliggning i vår ensamhet. Jag la Totti mitt på planen och ställde mig ca 10 meter framför. Min tanke var att försöka träna lite på att förlänga tiden och därför gick jag inte och gömde mig. Han låg fint och såg avkopplad ut, tills.....han for iväg över hela planen och vallade småfåglar!! I det läget är det ingen idé att ropa på honom, eftersom han ändå inte hör, så jag stod helt enkelt kvar och var väldigt tyst.

Han vände om och kom tillbaka i riktning mot mig och då tänkte att det var ju ganska bra i alla fall. Då vänder han om och far iväg igen. Då började jag tänka tankar som brukar skrivas ut som diverse olika tecken. Jag ropade på honom och genast såg han ut som---- Oj, då var hon här.... Han kom emot mig och jag tänkte att han är väl förlåten "då da". Då springer han förbi och siktar in sig på en annan hund. Då blev jag lite förargad (milt uttryckt) och det slutade med att han låg på rygg och fick allt be om ursäkt. Fan så onödigt av honom att hålla på så där. Inte sjutton kliver jag upp ur bingen en söndag morgon och åker iväg , för att han ska skoja bort vår samvaro.

Vi blev sams igen och jag kunde träna den där platsliggningen jag hade tänkt. Sedan tränade vi på lite andra saker, vi rastade en stund och tog det lite piano.

Anders och Helene ställde upp som platsliggningssällskap när de var färdiga med sin agilityträning. Då var det lite mer på riktigt. Jag la Totti och gick och gömde mig  i skjulet. Strax efter att jag hade lämnat, så började Totti att vilja rulla runt, men Anders fick (väldigt lämpligt) "en tupp i halsen" och harklade sig ganska ordentligt, och genast kom Totti ihåg att han skulle ligga still. Han nosade vid något tillfälle precis framför sig, men sedan låg han still. Han fick ligga i 3 minuter idag och i det stora hela tycker jag nog att det gick bra.

Dino tränade på den starten de gick torsk på igår. Eller rättare sagt, Anders tränade på starten han torskade på. När vi gick igenom banskissen på kvällen, enades vi om att det var Anders som hade visat Dino fel, genom sin placering på banan. Eftersom de inte tränar på den sortens handling, så fungerar det givietvis inte. Det blir ju som ett nytt språk. Så nu tränade han utefter sin vanliga handling. Det är ju så det blir ibland när man är på tävling, man är laddad och vill så mycket, och ibland räcker inte erfarenheterna till heller. Det är många faktorer som spelar in på tävlingsbanan. Men det är genom att delta som man lär sig.

Yvonne och Galotterna