I dag har vi varit i Skövde på Rallylydnadstävling. Kom lite sent, eftersom vi hade lite svårt att hitta. Ringde till arrangören och fick vägbeskrivning och de placerade om mig i startlistan. Jag hade ett tidigt startnummer i deras lista och fick nu istället start nr 35. Det var snällt och omtänksamt av dem, så vi hann att förbereda oss ordentligt.

Jag var riktigt nöjd med våra förberedelser och hade lyckats att få ett jättebra focus och ett bra "träningsläge" för mig och Totti. Han var koncentrerad och kändes osedvanligt bra focuserad, trots att vi hade väntat länge. Inte för het, så känslan jag hade var perfekt. Samlar ihop kopplet, får bra kontakt och går fram, när framförvarande nästan var klar. Gör en halt på lämpligt avstånd och DÅ FÅR TOTTI SYN PÅ EN FÅGEL, vid skogskanten. Han ställer sig upp med 100% focus mot fågeln, och är inte längre kontaktbar. Jag försöker allt jag kan, med att få kontakt, men ----      HALLÅ....ingen hemma....... Drar med mig hunden i kopplet och går in bland publiken igen, och hoppas att han ska glömma bort den förbannade fågeln, men det gör han givetvis inte.

När de sedan ropar fram mig, går Totti visserligen vid min sida, men spanar oavbrutet mot skogskanten för att kolla vart den förbannade fågeln, tog vägen. Inget att göra, det är bara att försöka genomföra en rallybana, med en hund som spanar efter en försvunnen fågel.

Det går efter omständigheterna ganska hyfsat, tills vi kommer till momentet, där hunden ska sitta framför, för att jag sedan ska gå först ett, sedan två och slutligen 3 steg bakänges, med hunden i riktning nos mot näsa. Där anser Totti att jag skymmer sikten och spanar liksom runt mina ben mot första stoppet. Där bestämmer han sig för att jag verkligen är ivägen, så han viker ett steg åt sidan för att kunna se bättre. Han utför hela momentet (ganska slarvigt också), men flera decimeter för långt åt sidan, fortfarande stirrande efter fågeleländet. Så där håller han på hela banan runt, och bara letar... Vi blev givetvis inte godkända.....

Var faktiskt ganska besviken, vilket jag inte brukar vara, men det kändes verkligen inte kul. Köra så långt och så kan han inte "släppa taget" om en lite fågel som rör sig i skogskanten. Hade han bara släppt intresset för fågeln och konstaterat att den hade flugit iväg, så vi hade sluppit dessa avdrag, som var dyra. Då hade vi nästan haft full pott, för övrigt. Jag vet ju att han kan jätte bra, om han bara är tillsammans med mig och vi kan jobba mot samma mål.

Annars var det en bra tävling på Billinge Bk. De hade fint flyt under dagen och fin plan och bra rastningsmöjligheter. Trevliga funktionärer och en trevlig domare som förklarade på ett bra sätt.

Det var ett tag sedan vi tränade, jag och Totti, så därför kändes det extra roligt att åka till klubben och träffa de andra i vårt träningsgäng. Helt perfekt väder, trevliga människor och hundar och en träningssugen hund. Vad mer kan man begära...? Ja, inte vet jag.

Hur som, så var jag väldigt nöjd med vår träning i kväll. Totti var ordentligt taggad, men höll sig förvånansvärt väl i skinnet trots det. Vi provade (läs, tränade) på rutan, både med och utan target och det fungerade väl,  vilket som. Visserligen är det naturligtvis mycket lättare att gå till rutan om det har legat en target där innan, men inte ens det är en garanti för att det ska fungera, så jag väldigt nöjd med kvällens utförande.

Inkallningen med ställande fungerade bättre än förväntat. När Totti är så laddad, brukar han ha svårt för att få stopp inom en rimlig tid, eller avstånd, beroende på hur man ser på det. Men det gick hyfsat bra idag, redan på första försöket. Visst det finns mycket kvar att förbättra, men utgångsläget är helt ok.

Fria följet var helt ok, lite snea sättande, men väl med i svängar i halter. Fjärren var väl inte helt perfekt, det blev lite kaninstuds vid en förändring från ligg till sitt, men det lugnade sig det också. Vi fick till några riktigt bra innan vi slutade.

Vi lånade en apport av Åsa och Malika och tränade på annans apport och det var inget konstigt med det. Däremot tuggade han förfärligt på Malika´s apport vid avlämnandet och gjorde fula märken i den. Vi fick skämmas när jag lämnade tillbaka den.

Vi tränade även lite på några Rallyövningar, det höll jag på att glömma. Men de övningarna satt osedvanligt bra. Vi har ju inte tränat Rally sedan vi var på tävling i Karlstad i juli månad, så jag är mycket nöjd med det.

Sedan var det dags för en ficka i klubbhuset. Det var så trevligt att sitta och "skvallra en stund och ljuga lite" i största allmänhet, över en kopp kaffe och mazarin. En helt perfekt avslutad kväll, med andra ord.

I området finns det en tam räv, som ställer det för hundägare. Den hänger på när de är ute och promenerar med sina hundar.

Hur kul är det, när det kommer en räv som inte är rädd ens om hunden morrar och visar tänderna, utan helt lugnt står kvar och tittar. Cecilia var ute och gick med Skalman och Diesel, när de fick räven efter sig. Den skuttade med dem hela vägen hem till bostaden. Inte ens där gick den undan, utan ställde sig och väntade på att få komma med in.

På lördagens morgonpromenad mötte Anders,  Ann-Margret när hon var ute med sin Helge. Då berättade hon, att kvällen innan hade hon fått räven efter sig, på kvällspromenaden. Den hängde på hela vägen hem och in på tomten.

På förmiddagen på lördagen var Anders ute i trädgården och jobbade med att renovera vårt fallfärdiga förråd. Han sågade, spikade och förde allmänt ganska mycket väsen. När jag var en sväng ute på altanen, ser jag räven är precis brevid Anders. Ropade på Anders och gjorde honom uppmärksam på att räven var där, för att han skulle skrämma bort den.När Anders går emot räven, blir den väldigt nyfiken och kommer emot honom i stället för att springa åt andra hållet.

När Anders då börjar vifta och verka allmänt skrämmande backar den undan en liten bit, men flyr inte. Anders öppnar grinden och går in i vår trädgård för att kunna se bättre, då kommer räven efter och trycker sin långa nos genom staketrutorna och vill komma in i trädgården. Sedan lägger den sig en stund på grannens gräsmatta, för att sedan komma tillbaka och kolla vad Anders sysslar med. Därefter ser den att vår granne på andra sidan har öppnat dörren till sitt förråd och är där inne. Då springer räven dit och försöker komma in i grannens förråd.

Nu har jag mailat till kommunen, för så här kan man inte ha det. En räv som är så fruktansvärt närgången, så den söker upp hundar och människor, vill man inte ha i sin närmaste omgivning.

I går hörde jag en annan berätta att de hade sett räven leka med deras katt, ute på deras gräsmatta.

Tog några bilder, som inte blev särskilt bra, men man ser att det är en räv i alla fall.

Räven är precis utanför vårt staket, där hundarna är i bland. Känns väl "så där" att släppa ut hundar i trädgården nu.

Den tröttnade på kolla vad Anders hade för sig och vilade en kort stund.

Man ser den kraftiga svansen tydligt i alla fall.

Här är de första bilderna på Ella. Farmors lilla hjärtegryn.

Tänk att vi alla varit  så små...

Några dagar gammal och ett hårt tag om fingret.

Har jobbat hårt på jobbet, vilket har resulterat i att jag både har varit sen hem och dessutom förfärligt trött. Vilken kombination... Tur att Totti ändå skulle vila sig, från träning. Han fick ett litet bakslag med magen, men är nu bättre igen. Snart kanske vi kan sätta igång med träningen, så vi inte tappar totalt.

Anders kämpar på här hemma med att klyva och stapla ved, så vi ska få lite extra värme under kalla månader. Yes!!

Har tankat över lite bilder från kameran.

Totti Galotti kikar fram över kanten på täcket.

Lite bus i trädgården i början på veckan, när vi hade ett strålande fint väder.

Sedan tog det fina vädret slut och blev så här.