Milda tid, så många hundar det var på klubben ikväll, på den öppna träningen. Gissar att många var träningssugna nu, efter flera dagars regn, nu när det idag äntligen var fint väder.

När jag gick in på planen hade de träningssugna redan börjat att rada upp sig för platsliggningen. Jag insåg att vi kommer inte få plats, så många ekipage var det. Vi har en ganska stor träningsplan och ändå blev vi några stycken som inte fick plats. Då började alla genast att "knö" ihop sig, så att vi andra också skulle kunna träna. Jag blev lite tveksam till hur jag skulle göra, för jag var lite bekymrad för om det skulle vara en för stor svårighet för Totti, med så lite utrymme.

Bestämde mig till slut för att VI GÖR DET!. Knödde in min galott mellan de andra och tänkte att - Visst f * n klara han av det!. När vi skulle lämna hundarna, så följde grannens hund med sin förare med en gång. En stor Schäferhane var det och Totti började spana lite intresserat. Scäferns ägare gick tillbaka med sin hund och gjorde om, och det gjorde hunden också (följde med igen alltså). En bra början på platsliggningen tänkte jag då. Men eftersom jag hade bestämt mig för att det skulle fungera lämnade jag min hund och gick iväg. HUR TUFF ÄR JAG, EGENTLIGEN??

Jag hann nog iväg kanske 10 meter, när jag ser att några andra gör tecken om att min hund inte ligger ordentligt. Vänder mig om och kollar, vad ser jag då?? Jo, en galott som ligger på rygg med 4 fötter upp mot himlen, och ser allmänt väldigt lycklig ut. Tänkte först en kort sekund att jag skulle gå tillbaka och säga till honom. Sedan kom jag på att så skulle jag ju inte göra, eftersom det är precis det han vill, när han håller på sådär.

Fick ögonkontakt med Catrin som var "vakt" över platsliggningen idag och tecknade att nu behöver du säga till honom. Jag kommer, säger Catrin, som befann sig på andra sidan av planen. Innan hon var framme hade Totti´s "loppor" slutat bita honom på ryggen och han la sig ner ordentligt på samma plats som han låg på från början. Där låg han sedan helt orörlig hela tiden, trots att jag hade gömt mig.

En lång historia att läsa blev det, för en händelse som tog kanske högst 6 min totalt, från det att vi gick ut på planen, tills platsliggningen var över.

På agilitybanan var det också fullt med folk idag. Anders träningskompisar hade väl också drabbats av träningslust idag. Jag tog en sväng förbi dom, när vi hade tränat färdigt jag och Totti. Kom förbi precis när Dino är på väg upp för balansbommen och det var så roligt att se att Dino faktiskt gjorde ett helt fantastiskt bra kontaktfält.

Dino springer före Anders mot balansbommen och när han fick på framtassarna tvärnitar han där och när Anders säger KÖR, sätter han genast upp full fart uppför balansen och precis lika bra gjorde han på nedfarten. Full fart nedför och sedan tvärnit när han kommer till kontaktfältet. Nu önskar jag bara lite mer säkerhet från Dino´s sida om att det är ett specifikt ställe som han ska tvärnita på. Sedan har jag nog inget mer att önska på det utförandet.

Är det nu någon som har orkat läsa ända hit, så skulle jag bli glad om du skriver det i en kommentar också. Det räcker med att skriva "Jag orkade" t ex i fall du inte vet vad du skriva annars.