Jag fick syn på ett foto, från prispallen jag var så nära i söndags, i en annan blogg. Kunde inte hålla mig från att gnälla lite över att inte jag hade fått ett sådant foto jag också. Och vad händer? Jo, jag fick ett jag med, så visst hjälper det att gnälla. :-)

Åsa och Malika på prispallen. Malika kallas numer Mallgrodan LP 2. Nej, jag är "inte" avundsjuk, bara lätt grön i ansiktet.

Förutom en lång promenad har Totti varit i badet. Uhmm, så ljuvligt han doftar nu, till skillnad mot innan. Fick även borstat ut en del tovor, så nu har vi ordning på pälsen igen. Det som behövs nu är lite klippning, så ska han vara snygg igen.

Förmodligen blir det Dino´s (o)tur i morgon. Han doftar för närvarande inte lika ljuvligt.

Den uppmärksamme ser att det står "jag" och inte vi i rubriken. Anledningen är att Totti fick vara hemma från lydnadsprovet idag. Jag åkte med Åsa och Malika på tävling, utan hund.

Jag har ju haft en del bekymmer med att få ordning på Totti´s mage, sedan den rasade i mitten av september. Träningen har därför verkligen gått på sparlåga. Nu verkar visserligen magen vara i form igen, men som sagt, vi har inte tränat. Då känns det inte rätt att ställa upp på tävling, för det blir verkligen inte rättvist, varken för mig eller hunden.

Åsa och Malika gjorde ett jättefint lydnadsprov i klass 2 och fick därmed det 3:e första priset och erövrade den åtråvärda titeln LP II. De vann också klassen och fick stå högst på pallen.

Åsa gjorde ett ärende och undertiden höll jag hennes priser en stund, och då kom det fram en massa folk och gratulerade. Jag ser att du vunnit, grattis, sa dom. Näää, sa jag då. Jag håller bara vinsterna åt min kompis, det var hon som vann. Lite skämtsamt la jag till, (som det står i rubriken) att det är väl ungefär det närmsta en prispall jag har kommit. Lite märkligt, men samtliga började skratt glatt, och lite tröstande sa dom, " Ja det är väl inte så dumt det heller", sedan hör jag hur de fnissar när de gick vidare. Ja, ja, kan man glädja någon så är jag också glad.

En bild från i somras på Åsa och Malika. Här är det belöningen i rutan som ska delas och delas ut.

Vilade en stund när jag kom hem. Sedan var det dags för Fars Dags besök. En sväng till graven, för att tända ett ljus och sätta en blomsterkvast i en vas hos min pappa, och sedan åkte vi till Anders pappa och fikade.

Fattar inte riktigt vart tiden tar vägen. Ska uppdatera mig lite här, för som sagt så står inte tiden stilla och man hinner trots allt med en hel del.

I Söndags hade vi avslutning på vår nybörjar- agilitykurs, jag och Anders. Det fanns en nybörjarkurs till klubben som Anna K hade denna terminen, så vi slog ihop våra kurser och hade gemensam avslutning. Vi byggde upp en hoppklass bana och vi gjorde lite annorlunda poängberäkning mot vad man brukar göra på agility. Vi har haft den poängberäkningen tidigare på avslutningar, men vi tycker det fungerar pedagogiskt bra. Deltagarna skulle samla ihop så  många poäng som möjligt och samtidigt hade vi även tidtagning. Ett korrekt utfört hinder, ger högst poäng och det är viktigare än att springa fort och inte ha kontroll.

Det blev en liten speciell känsla "i luften", när alla samlades och vi hade genomgång av regler mm. Man kunde känna hur nerverna började dallra och alla verkade väldigt focucerade. Riktigt roligt var det och i och med att kurserna inte kände varandra, var alla väldigt spända på hur det skulle gå.

Jag tycker att de var fantastiskt duktiga samtliga. Några gick helt felfritt runt banan och några andra hade näst intill felfritt. Det är ju mer än vad man kan begära efter 8-9 kurstillfällen. Det som var så roligt att se, var att samtliga hundar och förare, tog för sig av banan med en otroligt fin attityd. Man såg tydligt glädjen hos både förare och hundar. Det var en jätterolig avslutning på en fantastiskt trevlig kurs. Tack till alla våra kursare,från mig och Anders,  för att ni förgyllde våra kursdagar, så att vi såg fram emot nästa kurstillfälle.

I måndagskväll var vi på föreläsning med Niina Svartberg. Ämnet var Tävlingspsykologi och Mental träning. Tror det hette så. Hon är väldigt duktig föreläsare Niina och jag har lyssnat på henne tidigare, och jag lyssnar gärna igen, för det är så bra saker hon pratar om.

Hur man kan styra upp sina många gånger förödande tankar, man har just på tävlingdagen. Tips och råd är alltid välkommet och det hon pratar om ju väldigt självklart när man hör henne prata om det, och ändå så svårt att klara av på tävlingsdagen.

I tisdagskväll hamnade Totti på klippbordet. Det som var viktigast var att klippa fram öronen.  Hur mycket päls kan dom ha, på och under öronlappen? En hel del upptäckte jag, det därför vi fick börja  med det. Sedan skulle jag försöka "klippa ihop" mössan med de snaggade öronlapparna. Som amatör tar det en stund, innan jag blir nöjd, eller inser att jag inte kan bättre.....  När han blev klippt på öronen, insåg jag hur mycket hår han hade i öronen. Så det blev till att rycka bort så mycket jag kunde och sedan orkade vi inte mer jag och Totti. Då blev det en kvällsrastning och sedan var den dagen slut.

I går Onsdag var det träning med mina trevliga träningskompisar. Anders var övergiven av sina kompisar på agilityplanen, men som tur var gick Ann dit med sin James och höll honom sällskap en liten stund. Totti var som vanligt väldigt uppspelt och glad och utförde det jag ville med stor frenesi. MEN....rätt som det var drog han iväg till skogskanten mot någon spännande doft han inte kunde motstå. Skit hund! Anders hörde när jag ropade på honom och fick stoppat upp Tottis framfart och jag "bogserade" sedan tillbaka Totti i halsbandet. Han insåg väl att jag inte längre var lika "nöjd" med honom, så han skärpte till sig och var sedan bättre och mer uppmärksam än vanligt. Fjäsk kallar jag det, men det ser i alla fall väldigt trevligt ut, när han går så där fint.

Sedan kom vi till kvällens höjdpunkt! Åsa bjöd på uppflyttningsfika. Hon och Malika tävlade i helgen i appelklass spår och inte nog med att de blev uppflyttade till lägre klass, de stod även högst på prispallen.  STORT GRATTIS till Åsa och Malika. och tack för fikat. Nu ser vi fram emot nästa tävling.

Som alla moderna hundtränare vet är det väldigt populärt att baklängeskedja sina moment eller delar av ett moment. Detta gjorde även vi idag, när vi åkte till klubben och tränade en kort stund.

Vi har ju våra mål uppsatta och kämpar med träningen för att nå dit. Det gäller ju att vara beredd på att det mesta kan hända på en tävling, t ex kan man hamna på prispallen.

Så det första vi gjorde idag, var just att träna på att komma upp på prispallen. Totti är lite ödmjuk, så han nöjde sig med en andra plats, för han ville inte fördärva Dino´s självförtroende, så han överlät 1:a platsen till Dino.

Det gäller att vara förberedd. Konstiga saker såsom lysande resultat har ju hänt förr.

Efter vår träning på prisutdelning, gick vi sedan ut på planen för att träna på det som vi ska träna på. För Totti´s del gäller det i första hand Rutan och Inkallning med ställande. För Dino´s del var det slalomträning som var på progammet idag.

 När hundarna var trötta packade vi ihop.

 Nu är det bara att stoppa ned grejorna i ryggsäcken och sedan en rastningsrunda, så är vi klara sen.

Vi tog en sväng in i skogen och hundarna fick rasta av sig och sedan gick vi till bilen och packade in hundar och ryggsäck. För att göra bakängeskedjan komplett tog jag en bild ut över agilityplanen från parkeringen innan vi körde därifrån.

 Hösten har även fina dagar ibland.

Vi har även varit en sväng till husvagnen och fixat med torrbollar och tagit med oss en massa grejor hem, som inte ska vara kvar över vintern. Lite vemodigt att plocka ihop så där, även om vi har dragit på det väldigt länge.