Fattar inte riktigt vart tiden tar vägen. Ska uppdatera mig lite här, för som sagt så står inte tiden stilla och man hinner trots allt med en hel del.

I Söndags hade vi avslutning på vår nybörjar- agilitykurs, jag och Anders. Det fanns en nybörjarkurs till klubben som Anna K hade denna terminen, så vi slog ihop våra kurser och hade gemensam avslutning. Vi byggde upp en hoppklass bana och vi gjorde lite annorlunda poängberäkning mot vad man brukar göra på agility. Vi har haft den poängberäkningen tidigare på avslutningar, men vi tycker det fungerar pedagogiskt bra. Deltagarna skulle samla ihop så  många poäng som möjligt och samtidigt hade vi även tidtagning. Ett korrekt utfört hinder, ger högst poäng och det är viktigare än att springa fort och inte ha kontroll.

Det blev en liten speciell känsla "i luften", när alla samlades och vi hade genomgång av regler mm. Man kunde känna hur nerverna började dallra och alla verkade väldigt focucerade. Riktigt roligt var det och i och med att kurserna inte kände varandra, var alla väldigt spända på hur det skulle gå.

Jag tycker att de var fantastiskt duktiga samtliga. Några gick helt felfritt runt banan och några andra hade näst intill felfritt. Det är ju mer än vad man kan begära efter 8-9 kurstillfällen. Det som var så roligt att se, var att samtliga hundar och förare, tog för sig av banan med en otroligt fin attityd. Man såg tydligt glädjen hos både förare och hundar. Det var en jätterolig avslutning på en fantastiskt trevlig kurs. Tack till alla våra kursare,från mig och Anders,  för att ni förgyllde våra kursdagar, så att vi såg fram emot nästa kurstillfälle.

I måndagskväll var vi på föreläsning med Niina Svartberg. Ämnet var Tävlingspsykologi och Mental träning. Tror det hette så. Hon är väldigt duktig föreläsare Niina och jag har lyssnat på henne tidigare, och jag lyssnar gärna igen, för det är så bra saker hon pratar om.

Hur man kan styra upp sina många gånger förödande tankar, man har just på tävlingdagen. Tips och råd är alltid välkommet och det hon pratar om ju väldigt självklart när man hör henne prata om det, och ändå så svårt att klara av på tävlingsdagen.

I tisdagskväll hamnade Totti på klippbordet. Det som var viktigast var att klippa fram öronen.  Hur mycket päls kan dom ha, på och under öronlappen? En hel del upptäckte jag, det därför vi fick börja  med det. Sedan skulle jag försöka "klippa ihop" mössan med de snaggade öronlapparna. Som amatör tar det en stund, innan jag blir nöjd, eller inser att jag inte kan bättre.....  När han blev klippt på öronen, insåg jag hur mycket hår han hade i öronen. Så det blev till att rycka bort så mycket jag kunde och sedan orkade vi inte mer jag och Totti. Då blev det en kvällsrastning och sedan var den dagen slut.

I går Onsdag var det träning med mina trevliga träningskompisar. Anders var övergiven av sina kompisar på agilityplanen, men som tur var gick Ann dit med sin James och höll honom sällskap en liten stund. Totti var som vanligt väldigt uppspelt och glad och utförde det jag ville med stor frenesi. MEN....rätt som det var drog han iväg till skogskanten mot någon spännande doft han inte kunde motstå. Skit hund! Anders hörde när jag ropade på honom och fick stoppat upp Tottis framfart och jag "bogserade" sedan tillbaka Totti i halsbandet. Han insåg väl att jag inte längre var lika "nöjd" med honom, så han skärpte till sig och var sedan bättre och mer uppmärksam än vanligt. Fjäsk kallar jag det, men det ser i alla fall väldigt trevligt ut, när han går så där fint.

Sedan kom vi till kvällens höjdpunkt! Åsa bjöd på uppflyttningsfika. Hon och Malika tävlade i helgen i appelklass spår och inte nog med att de blev uppflyttade till lägre klass, de stod även högst på prispallen.  STORT GRATTIS till Åsa och Malika. och tack för fikat. Nu ser vi fram emot nästa tävling.