I dag har vi lyckats med att ta ett förstapris i lydnadsklass 2. I dag fick vi ihop 173 poäng och det är vi stolta och glada för.

Totti var så duktig idag och han ställde upp så fint och jobbade jättebra. Först laddade vi inför platsliggningen som jag trodde vi skulle göra direkt efter att första gruppen hade gjort sin platsliggning. Jag försökte att vi skulle komma i rätt aktivitetsnivå och när vi var redo att gå in, hörde jag tävlingsledaren säga; > Jag hoppas alla är medvetna om att vi kör lydnaden på hela första gruppen innan andra gruppen gör sin platsliggning<. Detta var jag inte alls medveten om, och med tanke på att grupp 2 böjade på nummer 9, så var det helt plötsligt lång tid kvar innan vi skulle göra något. Totti fick med andra ord vila sig i bilen en stund till, vilket han inte alls ville. Han såg så ledsen ut och undrade om detta verkligen var allt för dagen?

Till slut var det sedan dags för platsliggningen och den gick väldigt bra, det var bara en hund som satte sig upp precis när föraren gick iväg, men den fick ytterligarer ett kommando och sedan låg även den hela tiden. Vi fick i alla fall betyg 10, jag och Totti.

Sedan fick vi vänta en ganska lång stund innan det var vår tur, eftersom vi hade nr 15 och var sist ut för dagen. Det regnade om vartannat under dagen och jag tror att det kom en hel del regn när vi gjorde vårt programm, men det glömde jag helt bort i så fall, för det har jag inget minne av.

Rutan fick vi betyg 10 på och Inkallande med ställande fick vi betyg 8,5 på. En stor förbättring måste jag säga. Sedan slarvade Totti med avlämnandet av apporten även på denna tävlingen, så där drog domaren ned betyget till 5,5 på ett annars väl utfört moment. Totti gör så där slarvigt vid avlämnadet på i stort sett varje tävling senaste tiden, så jag få försöka komma på vad han sysslar med och lösa det. Han kan ju apportera, så vi borde kunna få betyg 8 eller 9 eller till och med betyg 10, om har gör som på träning.

Dagen har varit jättebra och jag har så mycket att vara glad för idag, inte bara förstapriset utan andra saker. Till exempel att vi kan ladda om, att vädret inte påverkar oss och att jag börja kunna focusera på rätt saker på tävlling och inte sådant som jag ändå inte kan påverka, men framför allt att Totti är så duktig på att samarbeta med mig och att han mer och mer klarar att släppa det som finns runt omkring.

I dag var vi i Varberg och tävlade i agilityklass 1 i ett ridhus. Det var mycket folk och många hundar och lite trångt i alla dörröppningar och ganska hög ljudnivå. En ganska speciell miljö och man såg att några hundar var väldigt påverkade av allt som var runktomkring. Dino däremot var väldigt opåverkad och tyckte nog att det var som vilket tävling som helst.

En vy över agilitybanan från ena hållet.

Här från andra hållet. Bakom läktaren fanns det cafeteria. . Förutom kaffe macka och bulle, kunde man även köpa kexchoklad och korv och bröd och jag gjorde en kvalitetstest på det mesta i deras sortiment.

Mästerfotografen skulle ta bilder på våra klubbkompisar som sålde bra och tåliga kampleksaker till hundar. Men som ni ser så lyckades jag få blixten att spegla sig, så det där med mästerfotograf, kan vi kanske lämna därhän. 

Balanshindren som de hade på denna tävling var det många som diskuterade och så även vi. Gungan var av en sort jag aldrig har skådat på en tävling tidigare. Den var ranglig och slog i marken med en hiskelig smäll och fart och studsade tillbaka på returen, så  smallhundarna hann inte av gungan i tid, så de flög av på returen. Vi var inte där och såg när smallhundarna tävlade, men det hade inte varit många som klarade sig.

Balansbommen hade upp- och nedfarter som var väldigt "gungiga", de svajade upp och ned för varje steg hundarna tog, och många hoppade av, för de ville inte följa hela vägen ned.

Vi hade väl våra funderingar på vad Dino skulle tycka om dessa balanshinder, men läget var ju som det var och det är bara att gilla läget när man är på tävling. Så Anders focuserade på att hinna vara framme och kunna stödja istället för att gnälla på hindren och det var nog en jättebra focusering. De hade väl kanske inte sin snabbaste runda, men det var heller inte det de siktade på, utan det gällde att komma runt och att klara alla kontaktfälten.

I dag var en bra dag, och planeringen höll hela vägen in i mål idag. De slutade på en 8:e plats av över 100 startande och det var endast 10 som var felfria av alla de startande. Ja, de fick en pinne också, det får jag väl inte glömma att skriva, eller hur...

Så här såg det en tidig morgon i slutet av oktober.

(Undrar vad jag gjorde uppe vid den tiden.)

Jag har verkligen haft fullt upp i stort sett varje sekund och har inte hunnit med att blogga. Någonstans tar tiden slut och för min del har den inte räckt till att varken uppdatera hemsidan eller att sköta bloggen.

Nu tror jag att livet snart ska vara som vanligt igen och då kommer jag troligen att ha mer tid att skriva i bloggen, men med tanke på vädret så kanske det inte blir så mycket att skriva om. . Jag brukar inte träna när det är mörkt och regnar på tvären.

Sedan sist har vi gjort ett lydnadsprov, jag och Totti, och det gick så där bra. Jag glömde att kommendera "stanna" på inkallningen och när jag kom det, så var han nästan framme vid mina fötter. Han stannde ju då jag sa till honom, men då var han så nära att vi inte fick betyg på det momentet. Jag var nog för stressad i själen, för att tävla egentlligen, så jag var (som tydligt framgår av ovanstående,) osedvanligt ofokuserad. Då blir det inte lättare för min hund att hålla fokus heller, så det hela slutade på 119 poäng och ett 3:e pris. Nu har jag letat reda på 2 nya tävlingar att åka på, så ännu har vi inte gett upp för vintern.

Vi har också varit i Halmstad och tävlat i Rallylydnad och debuterat i Fortsättningsklass. Där blev vi godkända på 80 poäng av 100. Jag gjorde en liten miss, som kostade oss 10 poängs avdrag men hade jag varit lite mer rutinerad så hade jag gjort om och då hade det bara kostat oss 3 poängs avdrag. Men man lär sig något nytt varje gång man tävlar. För övrigt så har jag upptäckt att vi klarar av att tävla i "hällregn" också. Totti är verkligen en härlig hund, för han är lika glad som vanligt för att få jobba. Det regnade så in i h-vete innan tävlingen började och vi var så blöta, men vi hade faktist uppehåll just när vi gick vår runda. Det är ganska mycket bra "flax".

Nu när vi har ställt tillbaka klockan igen, tror jag att jag kommer att bli pigg igen. Jag brukar faktist känna av att jag får tillbaka min "timma" som jag blev av med när man skulle ställa fram klockan. Jag gillar vintertiden, även om jag inte gillar vintern. Nu ska jag försöka hitta någon ny Rallytävling som har Fortsättningsklass, för man behöver 3 godkända resultat för att bli uppflyttad till Avancerad klass. Det är mitt nästa mål att nå dit. OM eller NÄR jag kommer dit, så kommer jag givetvis att sätta upp ett mål, för vilket resultat jag ska träna mot, men i första hand gäller det att ta sig dit.

Jösses, vad tiden går fort. Inte hinner jag med allt det som jag skulle vilja göra och knappt ens det jag borde göra. Bloggen som exempel är ett av mina dåliga samveten nu för tiden. Dels tycker jag det är roligt att skriva i bloggen och så har vi trots allt tränat en del också. Träningen har fungerat väl, utan att det har hakat upp sig på något speciellt ställe.  I onsdags hade vi i onsdagsgruppen uppflyttningsfika på klubben, och inte har jag skrivit om det heller. Ja, ni som läser förstår ju att det är lite mycket just nu. Eva  och jag firade våra framgångar med fruktsallad och vispad grädde och vaniljglass. Det satt fint i magen en mörk onsdagskväll, när det blåste halv storm på utsidan.

Jag har varit på fotokurs också och försökt förstå mig mig det där med bländare och slutare. Nu börjar jag i alla fall förstå lite av vad det betyder, till skillnad från när jag började på kursen, för då begrep jag ingenting. Däremot har jag inte direkt lyckats med att omsätta det i praktiken, för det är inte ofta som bilden blir som jag trodde den skulle bli. Oftast är det en överraskning när jag tittar på bilden efteråt och jag hör mig säga titt som tätt; *Oj, så den blev*.

Här är ett par exempel.

Det där med rätta ljuset är verkligen inte lätt. Dino stod i alla fall stilla, men bilden blev så där i alla fall

Att fota rörelser kräver nog en hel del övning. Men det är iofs kul att öva...

PASSA DIG!! NU SKA DU FÅ!!!

Totti kan i alla fall studsa riktigt bra. Inga tassar i marken.

Här går det undan.

Ikväll var vi på träning med onsdagsgruppen. Tycker att vi är väldigt diciplinerade och jag brukar få gjort det jag har planerat att göra. Övriga i gruppen brukar börja med sittande i grupp, och oftast avstår jag det momentet. Har gjort det vid något tillfälle och det har gått ganska bra, men samtidigt känns det som en risk att Totti börjar blande ihop med platsliggningen.

Andra hundar har väl oftast större rutin på platsliggning när man har kommit så långt i utbildningen, men min vovve saknar rutin på platsliggning, eftersom det var först i våras som han började ligga stabilt. När det sedan var dags för platsliggning var vi genast på plats. Jag valde att stå synlig av ett flertal skäl, dels var det mörkt och vi var på den delen av planen, som ofta beträds av hare och rådjur efter mörkrets inbrott, trots att det är mycket hundar på planen. Dels också för att de som skulle gömma sig, fick ta sig in bland träden och det knakar i grenar och låter som ett gäng stora älgar på flykt och det kan ibland dra på sig Totti´s intresse.

Jag stod som sagt synlig och det var lite stökigt i gruppen, en hund sprang iväg efter sin förare och en annan pep och gnällde högt och ljudligt. Det roliga är att Totti verkar inte vara påverkad av ens av gnället och pipet. Att hundar har gått upp har inte varit så stort bekymmer för Totti, oftast har han istället fått något att titta på, men ibland har det hänt att han hakat på, tyvärr. Men när någon hund piper och/eller gnäller, så har Totti blivit förfärligt stressad av det och har då inte klarat av att ligga kvar, vilket han verkar klara nu.

Vi har lagt en del focus på träning av Rutan och nu känns det som att momentet börjar bli mer och mer stabilt. Det svåra är fortfarande att få Totti att vända upp på stället när jag kommenderar "Stanna", så att han blir kvar i rutan. Ofast svänger han runt tight nu, men långt ifrån alltid. Det är ju trist när han de flesta gånger faktiskt är rätt i rutan, men sedan gör en sådan stor sväng att han hamnar utanför. Men med leverpastej och lite omvänd "lockelse" så har hans intressse för tight sväng ökat, betydligt.

Samma med inkallningen, där ställer jag han burk med leverpastej bakom honom, och så kallar jag och när han sedan får kommado att stanna, så blir det oftast ett mer aktivt utförande på själva stoppet. Ibland glömmer han av sig, och liksom promenerar in i halten, vilket inte är godkänt, och då blir det självklart ingen leverpastej utan då får han möjligheten att göra om istället. Då brukar det bli lite mer aktivitet in i halten.

Nu ska vi "bara" få detta att fungera även i tävlingssituation också, vilket ju förstås hade varit mycket glädjande.

Hur som helst, så finns det ju dem som har lyckats i tävlingssituation och Ingela och Stella är ett exmpel på det, och med det vill jag då komma fram till att Ingela bjöd på hembakt äpplepaj och mängder med vaniljssås, på vår fika ikväll.  Mmmm så gott med hembakt... Tack Ingela för den goda äpplekakan.

Nu börjar jag komma så smått på benen igen, efter att ha varit helt utslagen av ryggskott. Kan räta upp mig något så när, men kan fortfarande inte böja mig. Det är inte så himla viktigt heller, för det finns "hjälpmedel". Jag brukar använda grilltången, när det är något på golvet som jag behöver plocka upp, och den greppar det mesta faktiskt. .

Totti har varit så gullig när jag haft ont i ryggen. Jag har försökt att ta mig "bort till vändplatsen" här i närheten av bostaden. Normalt tar det kanske 2 minuter att gå dit, men för mig har det tagit närmare 10 min. I normala fall har Totti väldigt bråttom och ska dra iväg, för att komma i väg på promenaden, men när jag nu har stapplat mig ut genom dörren, har han varit som en ängel. . Han har stannat och väntat stilla och fint när jag har stått och hållt mig i en lycktstolpe för att vila, och tittat uppmärksamt på mig hela tiden. Han har verkligen gjort sitt bästa för att vi ska komma helskinnade tillbaka igen. 

Dino däremot är inte lika känslig för vad jag håller på med, även om även han har försökt att "skärpa till sig". När jag provade att gå samma sträcka med Dino, var det ett annat tempo, även om det var ett lugnare temp än vad Dino normalt har. Men en sak som Dino avhöll sig från var att flyga iväg efter löv, vilket jag givetvis är mycket tacksam för. Hur det hade blivit, vill jag inte ens tänka på.

Nu tror jag nog att det snart ska släppa, så att jag blir som "den ballerina" jag brukar vara.  host ...host...

Det har varit väldigt dåligt med bloggande den sista tiden. Anledningen till det är att jag har haft en del att göra med förberedelser till klubbens agilitytävling. Nu är tävlingen genomförd och nu ska det väl bli som vanligt igen, hoppas jag.

Min planering var att göra en massa inför tävlingen i stället för på tävlingen. Det är ju oftast så att roliga saker har en benägenhet att infalla samtidigt, och då måste man ju välja, eftersom man inte kan vara med på allt. I dag valde jag en Rallylydnadstävling som var här i Göteborg. Så vitt jag vet var det den första tävlingen där jag inte skulle behöva åka 15 mil, så givetvis ville jag vara med. Vilket jag INTE ångrar.

Vi vann nybörjarklassen idag med 96 poäng av 100 möjliga. . Ja ni förstår ju själva hur glad jag är. Det var en så härlig känsla när allt bara stämde hela banan runt. Totti var med i varje sväng och kontakten var suverän och sällan har vi haft sådant focus som idag. Hela banan runt, med fullt focus... wow. man blir nästan lite hög, mäste jag säga.

När vi hade passerat Målskylten börjad jag jubla och satte fart mot grinden för att ta mig ut snabbt och belöna Totti. Då kände jag så tydligt att jag har världens bästa Totti. Det brukar oftast kännas så när vi tränar, men på tävling stular det ofta till sig, men idag fungerade allt.

Vi fick en muntlig bedömning av domaren innan vi lämnade banan och till mig sa hon * Detta är vad Rallylydnad handlar om *. Wow, jag kan knappt fatta att det var vi som fick sådant fint beröm. Att jag sedan på något sätt knäckte till ryggen, så att jag höll på att bli kvar i området, är en helt annan sak. Skulle gärna säga att det är en bisak i sammanhanget, men eftersom jag inte kan röra mig och har en Rollator högst upp på önskelistan, så är det knappast en bisak, tyvärr. Men det ska väl bli bättre med kraftig doping och lite vila varvat med att försök att komma ur sängen.

Men jag är väldigt lycklig och är helt övertygad om att jag har världens bästa Totti.

Vi har haft en härlig kväll i det finaste höstväder man kan tänka sig, ungefär. . Det var träning med onsdagsgruppen som vanligt även om vi var så många just i kväll. Totti skötte sig riktigt fint på kvällens träning.

Nu är det ett antal kurser igång på kvällarna på vår klubb, vilket medförde för vår del, att vi flytta oss lite ned på planen. Där är "ganska" nära skogskanten och jag brukar i vanliga fall undvika att vara där och träna, eftersom det bor en massa harar där och det är någon slags motorväg för rådjur i ena hörnet. Nu var vi ju ändå några stycken så jag tänkte att hararna är nog smartare än att de skuttar upp framför ett antal hundar, så jag försökte slappna av så gott jag kunde. Vi tränade ruta och inkallning med ställande en stund innan det var dags för platsliggningen. Det gjorde ju att Totti var lite "lugnare" i och med att han hunnit med att göra lite övningar och hans förväntingar för träning, var ju delvis infriade.

Vi lade hundarna med näsorna i riktning mot skogen. Jag "vågade" inte gömma mig i den situationen, för jag fick för mig att det skulle bli väldigt svårt för Totti att ligga kvar, när vi går in i skogen och knäcker grenar, i skymning i rådjurs- och kaninland.... Så jag stod kvar och var vakt, men som tur var fick jag inget att göra, eftersom hundarna låg fint och även Totti låg fint som en pannkaka.  Mallan var uppe en kort sväng, för det var något som hon blev skrämd av, men hon fick gå tillbaka och sedan låg hon som en pannkaka också.

Han börjar verkligen kännas stabil nu i momentet platsliggning. Såvida det inte är något som plötsligt "smäller till" för du studsar han upp ska kolla vad det var, men han lägger sig på samma ställe igen, och ligger kvar hela platsliggningen. Det är hans osäkerhet i samband med ett stort kontrollbehov men det är inte så mycket att göra åt, för det sker instinktivt.

Rutan ser jag att han kan vara mer eller mindra focuserad på och ibland är han slarvig och det är då han gör de stora svängarna som gör att han hamnar utanför rutan, även om han var mitt inne i den när han fick kommado att stanna. Är han riktigt pigg och alert, så svänger han runt på fläcken och hamnar då mitt i rutans centrum, men är det något runt omkring som fångar hans uppmärksamhet, så blir det slarvigt utfört och då hamnar han utanför kanten.

Vid ett tillfälle tränade jag på en ruta som var uppställd precis så nära skogen man kan en ruta, utan att hamna i skogen. Det där är en HÖG svårighetsgrad för Totti att klara att gå in i rutan, trots att skogen lockar med så många härliga och spännande dofter. Vid första skicket så "råkade" han göra en liten båge i riktning mot ett träd, men kom faktiskt på bättre tankar och försökte därefter hitta in i rutan. Nu lyckades han inte riktigt med det, men det var ett strålande bra försök av Totti. På andra skicket valde han rutan direkt och hamnade mitt i prick.

 Anders och Dino tränade på kontaktfält så att det ska fungera även i en tävlingssituation.  Det är det som har fällt dem på de sista tävlingarna, att de har fått kontaktfältsfel på ett i övrigt felfritt lopp. Ändå har vi försökt att vara noga med kontaktfälten redan från början, men på tävling går allt så mycket fortare och då har Dino inte haft tid att trampa ordentligt utan har tyvärr hoppat av lite för tidigt. typ 2 cm eller så...  Men skam den som ger sig...  Nu tränas det vidare, för det ska verkligen fungera även på tävling.

Efter träning var det dags för kvällen uppflyttningsfika. Det var Eva och Essan som vi firade för att de nu är uppflyttade till Elitklass i spår. Grattis Eva och tack för tårtan. Man kan ju inte bli uppflyttad högre än till elitklass, så jag var lite bekymrad för att vi inte skulle få något mer uppflyttningsfika, men jag fick veta att man kan bjuda på tårta för de Cert man kan få i elitklass. Det låter betryggande så nu kan jag sova lugnt i natt.