I fredagskväll vid 23-tiden fick jag för mig att jag skulle prova att ta några mörkerbilder. Letade reda på stativet och öppnade altandörren och ställde ut stativet utanför dörren. Vi skulle kastat våra gamla plastmöbler i höstas med det blev liksom aldrig av, så nu står de översnöade på altanen. Där står även en lykta på bordet som lyste så fint över julhelgerna, men sedan har lyktan liksom druknat i snö. Detta fick alltså bli mitt motiv, när jag provade olika inställningar för mörkerfotografering.

Att det kan bli så olika resultat, beroende på inställning blev jag väldigt överaskad av. Här nedan kan ni se så olika det har blivit, beroende på inställning och inte på tid, för de är tagna bara minuten efter varandra i vad jag tyckte var väldigt mörkt.

Autoläge med blixt tror jag att det är här.

Manuellt läge med blixt.

Lite längre tid utan blixt.

Ganska lång tid men utan blixt. Svårt att tro på att det är helt mörkt ute.

Jag förstår inte riktigt var kameran hittar allt ljus? I mina ögon var det mer eller mindre becksvart ute, bortsett från grannhusets fönsterbelysning.

Ella var och hälsade på oss en stund i dag på förmiddagen. Lite suddig bild, men ganska fina färger så den får duga.

Plastburkar kan man ha till mycket.   

På efermiddagen åkte vi till klubben jag och Anders. Idag hade Anders bestämt träff med Helen och Peppsi för att träna på ett moment till Allmänlydnadsintsruktörsutbildningen som Anders går på. Vilket ord!!! Jag lär mig nog aldrig att skriva det ordet utan att bli smått tokig. Allmänlydnadsinstruktörsutbildníng... prova själva ska ni se, det är inte lätt vill jag säga. Helen och Peppsi är Anders projektekipage, så nu ska de "grillas" Helen och Peppsi.   

Jag och Totti körde pass på planen och jädrar anåda... så duktig han var idag den gode Totti Galotti. Han gjorde bannemej allt jag bad honom att göra. Både sådant han kan sedan tidigare och även sådant han inte lärt sig ännu.    Ja, när det nu gick så bra, så var vi tvugna att åka hem. Det fanns liksom inget mer att träna på. Men innan vi åkte skulle vi bättra på Dinos föremålsintresse.

Anders gömde bollen och Dino fick springa upp i snödrivorna och leta reda på den. Det gjorde han så gärna och även flera gånger på raken. Bollen har han lärt sig tycka om, så den är han beredd att anstränga sig för. Värre var det med min vante, den tyckte han inte var värd någon ansträngning alls. Anders gjorde på samma sätt med min vante som han gjorde med bollen och sedan skickade han ut Dino för att hämta. Dino springer så glatt ut och ställer sig precis bredvid min vante och undrar lite snopet vad det är han ska hämta. Vanten fick Anders plocka upp själv!!! Sedan fick jag lägga den på elementet så att den skulle torka. Offrade min vante för ingenting!!!    Men vi ska inte ge oss. Dino ska få träna på sitt föremålsintresse och skam den som ger sig. Nu SKA han börja gilla att hämta borttappade saker i skogen.