Den här årstiden är det ganska lätt att komma av sig, i träningsintensiteten, känns det som. Det är mörkt och regnigt och klubbens planer är avstängda eftersom det har regnat så att marken är helt vattensjuk. I vanliga fall brukar vi ta en sväng till klubben ett par gånger i veckan, även när det är mörkt men kanske inte när det är regnigt.  men dit är det ingen idé att åka, när vi ändå inte kan träna. Och vad händer då...? Inte mycket måste jag nog erkänna.

Men hur som, vi har faktiskt varit på klubben och tränat lite i alla fall igår och idag. Det har inte varit så många där sedan det blev avstängt, så parkeringen var väldigt ledig, så vi tränade där istället. Och det som var anledningen till att vi åkte dit i första hand var platsliggningen´s träning, och den gjorde vi framför sandlådan istället.   Man får inte vara dum... eller kanske är det, det man ska vara... jag vet inte så noga vilket som är bäst.   

Platsliggningen gick bra och Totti låg tyst och fint, vilket han inte gjorde i tisdags när vi tränade på Hundstället Hjärtat. Då pep han så att det ekade. Men det var iofs mitt fel, för han var så glad för att vi skulle träna och det var för svårt att ligga plats det första han gjorde. Nu i helgen har han fått träna en stund innan det var dags för platsliggning och då var han i en bättre sinnesstämning.

Men dagens platsliggning blev inte så långvarig, för när jag precis kom fram till containern (som jag gömde mig bakom) så möter jag ett Rådjur, som står och stirrar på mig så där fånigt som rådjur kan göra. Det kändes väl så där, att veta att några meter bort ligger Totti plats och här står jag och skrämmer Rådjur. Frågan var åt vilket håll det förbaskade rådjuret tänkte springa åt? Jag bestämde mig ganska snabbt för att gå tillbaka, ifall rådjuret skulle få för sig att springa åt det hållet där hundarna låg. Jag kom fram till hundarna först, och kunde därmed avsluta övningen på ett bra sätt. Anders undrade varför jag kom fram så snabbt, för han hade just bara startat klockan och han hade inte sett rådjuret, så han undrade vad jag höll på med.

Jag var i alla fall väldigt nöjd med min träning och det var en glad vovve som följde med mig hem. Anders har på senaste tiden mer och mer hamnat i "lydnadsträsket" och även om han inte säger något, så tror jag ändå att han tycker det är lite skoj, med lydnadsträning. Dino har nog inga åsikter om vilken träning som är roligar än någon annan, för jag tror att han är lika glad oavsett, bara han får göra något.

Sedan Anders började på sin allmänlydnadsinstruktörsutbildning (vilket ord!!!) så har jag fått mer sällskap i lydnadsträsket och meningen är att Dino ska klara ett Allmänlydnadsprov till våren. Det är inte alldeles enkelt, så det är träning som gäller. Den svåra biten blir att få upp Dino´s föremålsintresse, för det saknar han fullständigt. Ja, sedan är det några andra grejor som behöver tränas också, såsom tandvisning, stoppkommando och linförighet och ja... lite till.   

Önskar Er alla en trevlig andra advent och en trevlig fortsättning på veckan.