Det är knappt jag tror det är sant, men nu ät Totti dålig i magen igen. Vad är detta? Han hinner bara bli bra, så rasar systemet igen. Nu har jag varit ute med honom flera gånger i natt, och är så där lagom pigg. Den ende som är pigg är faktiskt Totti och väldigt olycklig för att han inte fick någon frukost. Nu blir det svält igen... Dino har plåt mage och kan stoppa i sig vad som helst utan att bli dålig. Totti hittade nog något i trädgården i förrgår, såg jag när kollade vad han höll på med. Möjligen kan det vara det som han inte tålde denna gången.

Hösten är här i sin värsta form. I dag är det mörkt och det blåser och regnar och är allmänt väldigt tråkigt väder. I september hade vi väl det ganska bra i alla fall verkar det så, när jag tittade på några kort jag tog för att följa höstens framfart.

Så här såg grannens björk ut den 4 oktober.

Så här ser den ut idag i regn och rusk på förmiddagen.

I augusti hade vi lite mer färger att titta på.

Landskapsblomman.

Hej och hå, inget regn ännu så länge. Vi stoppade in hundarna och drog iväg till klubben för ett kortare träningspass ikväll.

Totti var som förvildad. Det var länge sedan han var så pigg. På tok för pigg enligt min mening. Vid ett tillfälle när jag slängde iväg bollen, stack han iväg för att hämta den. I stället för att plocka upp den och komma tillbaka, gjorde han ungefär som sälarna gör i vattnet, dvs han puttade iväg den med nosen, så den for längre bort. Han galopperar glatt efter bollen och slår huvudet i en bänk, så den höll på att välta. Sedan kommer han tillbaka med bollen, och viftar sig mot huvudet med en framtass och liksom säger, det gör ont ... Jag gjorde en mindre undersökning, men kunde inte se att det fanns någon skada, som tur var.

Sedan studsade han efter ett dragkampssnöre och hade givetvis ingen koll på vad han gjorde, så han landade mitt i min gröna ryggsäck med stol, så den välte och det gjorde Totti också. Ja, så där var det hela tiden. Helt förvildad och väldigt glad.

Träningen gick bra för övrigt och även Dino skötte sig väl, trots att det blåste löv åt alla håll.

Idag var det träningskväll med träningskompisarna. Det var 4 st till förutom jag, som trotsade vädrets makter.

Vädret har verkligen inte varit nådigt de sista dagarna. I dag var det ljust och uppehåll när jag åkte från jobbet och det verkade ganska lovande, trots SMHI´s dystra prognoser om kraftiga regnskurar med inslag av åska. Hann bara halva vägen hem, så brakade det loss. Åska, blixt, hagel och ÖSREGN på tvären. Det kändes så där.... När det var dags att åka till träningen, såg det ok ut, men i bilen på väg till klubben, lyste blixten upp himlen och det var ju givetvis inte så kul. Men jag tänkte att hundarna ska ju skita i vilket fall som helst, så vi måste ju ut, hur det än är.

Väl framme så klarnade det upp, kunde jag se trots att det var väldigt mörkt. I och med att jag så lanternorna på ett flygplan, så förstod jag att det var ganska klart "där uppe".

Jag tränade faktiskt inte så mycket, utan pratade mest ikväll (en engångsföreteelse) med de andra och tittade på och kom med "goda råd". En timme senare gick vi till klubbhuset och fikade. Då kom ÖSREGNET tillbaka, så man kan säga att vi hade en väldans tur. Även om det inte blev mycket tränat, så hade jag en trevlig kväll i gott sällskap.

Anders rastade av Dino, vet inte om de hann med någon träning, för sedan åkte Anders iväg till sin lekskola och jag fick liksom förra onsdagen äran att transportera hem Dino.

Nu vill jag ha solsken och lite torrt väder, är skit-trött på åska, storm och drivis.

Oj, vad jag har varit dålig på att blogga denna vecka. Jag undrar bara, vart har tiden tagit vägen? Jag hinner inte med längre. Det blir en kortare uppdatering.

Torsdagen åkte jag och hälsade på lilla barnbarnet Ella. De är hemma nu och hon sover och äter bra och  ökar fint i vikt. De är för mysiga de små.

Fredag hade jag träff med några av mina gamla arbetskamrater, på en restaurang i stan. Vi brukar träffas med jämna och ojämna mellanrum och höra oss för hur vi har det, nu när vi inte träffas på jobbet längre. Ingen av oss är kvar på det företaget, som vi lärde känna varandra på. Det blir ju till att inventera nyhetsflödet och se till att vi håller oss uppdaterade om varandra. Tiden gick väldigt fort och jag kom hem senare än vad jag hade tänkt från början. Jag var så trött på fredagkväll, eftersom jag har sovit uruselt på nätterna den senaste tiden. Inte blev nattsömnen bättre av ett åskväder mitt i natten mellan torsdag och fredag, som väckte först hundarna och de skällde som fan, och då vaknade även jag. Det tog ett tag innan jag somnade om.

Lördag åkte vi till "systrarna" dvs Tottis och Dinos systrar Alize och Elza. Först kollade vi på när deras lillhusse var på handbollsturnering. Nej, hundarna fick inte vara med i sporthallen, men jag fick vara där. Så jag tittade för oss alla.

När prisutdelningen var klar, Antons lag kom på 3:e plats och fick en bronsmedalj, åkte vi till brukshundsklubben och tränade.

Totti fick ligga plats tillsammans med Alize och Elza, vilket han inte var duktig på alls. Han gjorde det han inte fick göra. När jag lämnade honom, slängde han sig över på rygg och rullade runt och kollade ifall systrarna blev imponerade av hans föreställning. Det blev de inte, för de vet bättre än så. Maria som var "vakt över platsliggningen" blev heller inte imponerad och sa därför till honom att skärpa till sig och lägga sig ordentligt. Ok, sa Totti och lade sig stilla och fint. Varför i hela fridens namn, kan han inte göra det ordentligt från början? Jag begriper inte det.....

Det började regna ganska rejält på oss och vi hade ändå tränat så flitigt, så vi stoppade in hundarna i bilen och åkte hem till "systrarna" och åt Tacos.

I dag har det varit fint solsken och det blev en tur till vår brukshundsklubb för lite träning igen. Jag har en tävling till som vi änmälda till, men vet inte om vi ska åka på den, eftersom han inte längre kan ligga plats. Funderar varje dag, på hur jag ska göra. I villket fall som helst, så tränade vi på platsliggning idag och nu var det Anders som var "vakt över platsliggningen". Idag skötte sig Totti fint och låg snyggt och prydligt och behövde ingen tillsägelse. Varför kan han inte göra så varje gång??? Han kan ju, och han vet vad han ska göra.....

Rutan gick naturligtvis inte bra på första skicket, men övriga fungerade ganska bra. Tyvärr har man bara ett försök på sig när man tävlar, så vi har en del kvar att träna på. Inkallning kom han i för hög fart på, så stoppet tog för lång tid. Vid ett tillfälle kom Totti i trav på inkallningen och då stannade han så tvärt, så det blev nästan sladdspår. Alltså kan han om vi lyckas få en lagom hastighet, för i "skengaloppen" som han kommer i tar det för lång tid att få stopp.

Sedan åkte vi hem och lämnade hundarna, för på em hade vi vår agilykurs jag och Anders. Sällan har jag skådat så duktiga nybörjare. Nu har vi gjort bakombyte och framförbyte och hela banor har de också tagit sig igenom. Bakombyte fungerar endast om man har bra drag framåt på hunden och det är inte lätt med nybörjarhundar, som brukar vilja ha lite förarstöd. Men det här gänget är helt fantastiskt duktiga.  Mycket roligt att vara instruktör när det går så bra.

Mina träningskompisar har varit ute och tävlat i helgen. Åsa och Malika gjorde en jättebra tävling i lyd 2. De hade kanonbetyg på nästan alla moment men tyvärr missade de inkallningen, men blev 3:a totalt och endast 0,5 poäng från den magiska gränsen till ett 1:a pris.

Grattis till Åsa och Malika för alla fina betyg ni fick idag. Tur att inte vi var med jag och Totti, för Åsa låter hälsa från Skåne, där de var och tävlade, att det flög jättemånga gäss förbi hela dagen. Ni som läst tidigare inlägg vet nog vad hon menar.. :-D

Ann och James var på apellspår tävling idag och fick betyg 9 på spåret, vilket verkligen är jättebra. Dessvärre missade James hoppet på lydnaden, för det luktade så gott just där, och det kostade dem uppflyttningen. Grattis till Ann och James för ett kanonspår och en i övrigt bra genomförd tävling.

Det var det hela i kortversionen och ändå blev det väldigt långt. Tur kanske att jag inte har bloggat varje dag, för då hade jag väl haft skrivkramp.

Det finns ju människor som gör bra resultat på tävlingar med sin hund. Två av mina träningskompisar blev uppflyttade till lägre klass spår i helgen. Det var anledningen till att de bjöd på uppflyttningsfika ikväll. Äpplekaka med vaniljsås och Mary´s kaffekaka (kallade min mamma dem för), ni vet säkert vad jag menar. Den bruna  kakan i långpanna med glasyr och kokos på. Många namn har den, och alltid lika god.

Tack Ingela och Jessica och Grattis till uppflyttningen.

Ja, det blev faktiskt träning före fikat ikväll, trots att det regnade ganska ordentligt mellan varven. Inte speciellt inspirerande när det är mörkt och regnar på tvären, men träningen var bra. Vi gjorde inget speciellt, mer än att vi tränade på svängarna och halterna och den "goda" kontakten. Det fungerade bättre än vad det gjort på länge och Totti var med i alla svängar. Rakt satte han sig också, vilket inte är vanligt, men det fungerade osedvanligt bra ikväll. Antar att det är min belöning, för fadäsen i lördags.

Visst har jag förlåtit honom, vilket inte är särskilt svårt. Ibland blir jag "förbannad" för att han är så himla söt och tittar på mig med sina bärnstensfärgade ögon. Då smälter jag som smör i solsken. Det är verkligen inte lätt att vara konsekvent och hålla på "Lag och Ordning" när man får de där speciella blickarna.

Dino fick en kortare sväng på agilitybanan tillsammans med Anders. Sedan skulle Anders iväg på sin lekskola och jag fick den stora äran att transportera hem Dino. Nu är det två trötta och nöjda vovvar, som gräver upp dynan i Bia-bädden för att sedan inta en mer avslappnad attityd.  

Det blir inte lika mycket träning nu på hösten, så det gäller att utnyttja de kvällar som vi kan träna på. Det kanske blir en sväng i morgon också, vi får väl se hur det blir.

I dag har vi varit i Skövde på Rallylydnadstävling. Kom lite sent, eftersom vi hade lite svårt att hitta. Ringde till arrangören och fick vägbeskrivning och de placerade om mig i startlistan. Jag hade ett tidigt startnummer i deras lista och fick nu istället start nr 35. Det var snällt och omtänksamt av dem, så vi hann att förbereda oss ordentligt.

Jag var riktigt nöjd med våra förberedelser och hade lyckats att få ett jättebra focus och ett bra "träningsläge" för mig och Totti. Han var koncentrerad och kändes osedvanligt bra focuserad, trots att vi hade väntat länge. Inte för het, så känslan jag hade var perfekt. Samlar ihop kopplet, får bra kontakt och går fram, när framförvarande nästan var klar. Gör en halt på lämpligt avstånd och DÅ FÅR TOTTI SYN PÅ EN FÅGEL, vid skogskanten. Han ställer sig upp med 100% focus mot fågeln, och är inte längre kontaktbar. Jag försöker allt jag kan, med att få kontakt, men ----      HALLÅ....ingen hemma....... Drar med mig hunden i kopplet och går in bland publiken igen, och hoppas att han ska glömma bort den förbannade fågeln, men det gör han givetvis inte.

När de sedan ropar fram mig, går Totti visserligen vid min sida, men spanar oavbrutet mot skogskanten för att kolla vart den förbannade fågeln, tog vägen. Inget att göra, det är bara att försöka genomföra en rallybana, med en hund som spanar efter en försvunnen fågel.

Det går efter omständigheterna ganska hyfsat, tills vi kommer till momentet, där hunden ska sitta framför, för att jag sedan ska gå först ett, sedan två och slutligen 3 steg bakänges, med hunden i riktning nos mot näsa. Där anser Totti att jag skymmer sikten och spanar liksom runt mina ben mot första stoppet. Där bestämmer han sig för att jag verkligen är ivägen, så han viker ett steg åt sidan för att kunna se bättre. Han utför hela momentet (ganska slarvigt också), men flera decimeter för långt åt sidan, fortfarande stirrande efter fågeleländet. Så där håller han på hela banan runt, och bara letar... Vi blev givetvis inte godkända.....

Var faktiskt ganska besviken, vilket jag inte brukar vara, men det kändes verkligen inte kul. Köra så långt och så kan han inte "släppa taget" om en lite fågel som rör sig i skogskanten. Hade han bara släppt intresset för fågeln och konstaterat att den hade flugit iväg, så vi hade sluppit dessa avdrag, som var dyra. Då hade vi nästan haft full pott, för övrigt. Jag vet ju att han kan jätte bra, om han bara är tillsammans med mig och vi kan jobba mot samma mål.

Annars var det en bra tävling på Billinge Bk. De hade fint flyt under dagen och fin plan och bra rastningsmöjligheter. Trevliga funktionärer och en trevlig domare som förklarade på ett bra sätt.

Det var ett tag sedan vi tränade, jag och Totti, så därför kändes det extra roligt att åka till klubben och träffa de andra i vårt träningsgäng. Helt perfekt väder, trevliga människor och hundar och en träningssugen hund. Vad mer kan man begära...? Ja, inte vet jag.

Hur som, så var jag väldigt nöjd med vår träning i kväll. Totti var ordentligt taggad, men höll sig förvånansvärt väl i skinnet trots det. Vi provade (läs, tränade) på rutan, både med och utan target och det fungerade väl,  vilket som. Visserligen är det naturligtvis mycket lättare att gå till rutan om det har legat en target där innan, men inte ens det är en garanti för att det ska fungera, så jag väldigt nöjd med kvällens utförande.

Inkallningen med ställande fungerade bättre än förväntat. När Totti är så laddad, brukar han ha svårt för att få stopp inom en rimlig tid, eller avstånd, beroende på hur man ser på det. Men det gick hyfsat bra idag, redan på första försöket. Visst det finns mycket kvar att förbättra, men utgångsläget är helt ok.

Fria följet var helt ok, lite snea sättande, men väl med i svängar i halter. Fjärren var väl inte helt perfekt, det blev lite kaninstuds vid en förändring från ligg till sitt, men det lugnade sig det också. Vi fick till några riktigt bra innan vi slutade.

Vi lånade en apport av Åsa och Malika och tränade på annans apport och det var inget konstigt med det. Däremot tuggade han förfärligt på Malika´s apport vid avlämnandet och gjorde fula märken i den. Vi fick skämmas när jag lämnade tillbaka den.

Vi tränade även lite på några Rallyövningar, det höll jag på att glömma. Men de övningarna satt osedvanligt bra. Vi har ju inte tränat Rally sedan vi var på tävling i Karlstad i juli månad, så jag är mycket nöjd med det.

Sedan var det dags för en ficka i klubbhuset. Det var så trevligt att sitta och "skvallra en stund och ljuga lite" i största allmänhet, över en kopp kaffe och mazarin. En helt perfekt avslutad kväll, med andra ord.

I området finns det en tam räv, som ställer det för hundägare. Den hänger på när de är ute och promenerar med sina hundar.

Hur kul är det, när det kommer en räv som inte är rädd ens om hunden morrar och visar tänderna, utan helt lugnt står kvar och tittar. Cecilia var ute och gick med Skalman och Diesel, när de fick räven efter sig. Den skuttade med dem hela vägen hem till bostaden. Inte ens där gick den undan, utan ställde sig och väntade på att få komma med in.

På lördagens morgonpromenad mötte Anders,  Ann-Margret när hon var ute med sin Helge. Då berättade hon, att kvällen innan hade hon fått räven efter sig, på kvällspromenaden. Den hängde på hela vägen hem och in på tomten.

På förmiddagen på lördagen var Anders ute i trädgården och jobbade med att renovera vårt fallfärdiga förråd. Han sågade, spikade och förde allmänt ganska mycket väsen. När jag var en sväng ute på altanen, ser jag räven är precis brevid Anders. Ropade på Anders och gjorde honom uppmärksam på att räven var där, för att han skulle skrämma bort den.När Anders går emot räven, blir den väldigt nyfiken och kommer emot honom i stället för att springa åt andra hållet.

När Anders då börjar vifta och verka allmänt skrämmande backar den undan en liten bit, men flyr inte. Anders öppnar grinden och går in i vår trädgård för att kunna se bättre, då kommer räven efter och trycker sin långa nos genom staketrutorna och vill komma in i trädgården. Sedan lägger den sig en stund på grannens gräsmatta, för att sedan komma tillbaka och kolla vad Anders sysslar med. Därefter ser den att vår granne på andra sidan har öppnat dörren till sitt förråd och är där inne. Då springer räven dit och försöker komma in i grannens förråd.

Nu har jag mailat till kommunen, för så här kan man inte ha det. En räv som är så fruktansvärt närgången, så den söker upp hundar och människor, vill man inte ha i sin närmaste omgivning.

I går hörde jag en annan berätta att de hade sett räven leka med deras katt, ute på deras gräsmatta.

Tog några bilder, som inte blev särskilt bra, men man ser att det är en räv i alla fall.

Räven är precis utanför vårt staket, där hundarna är i bland. Känns väl "så där" att släppa ut hundar i trädgården nu.

Den tröttnade på kolla vad Anders hade för sig och vilade en kort stund.

Man ser den kraftiga svansen tydligt i alla fall.