Oj, vad tiden har gått fort sedan jag var här sist. Snön har nu förvandlats till välputsad högblank is som smälter på dagtid och fryser på natten. Det är så där lagom spännande på mornarna när man ska ut med hundarna.

Jag har också hunnit med halva utbildningen till Rallylydnadsinstruktör. Det var en väldigt trevlig och givande kurs och väldigt trevliga människor som var med på kursen.

Totti ser pigg och glad ut och är pigg som "en mört" eller vad man nu säger. Jag väntar SÅÅÅÅ på att snön ska gå bort, så att vi kan börja röra lite på oss. Men som det är nu, får vi hålla oss där det är något så när isfritt. Totti vill ju gärna klättra högst upp på alla snö högar, men eftersom han trampar igenom skaren allt som oftast, så är väl inte den övningen så bra för hans ryggs tillfrisknande kanske. Så det får han hålla sig ifrån, faktiskt. Det är då man är glad för ett koppel. Det är lite enklare att hålla strikt ordning då.

Dino härjar däremot friskt. Han hoppar upp på alla snöhögar och springer som tok på skaren i skogen. Där är det ganska skuggigt så där håller skaren fortfarande. et är så trist när de trampar igenom och blir halta.

På en kurs Anders och Dino var på för ett bra tag sedan, hade de filmat några av övningarna. Det var bra att ha på film, för då kan man lätt gå tillbaka och träna på samma övningar igen. Men det var då vi såg hur mycket Dino taxerade framför hinder, när bommen låg på hög höjd. Det såg inte bra ut, så jag bokade genast en tid hos vår sjukgymnast. "Vår sjukgymnast" är den som behandlade Totti första gången han fick diskbråck. Vi har ett stort förtroende för Jannike som hon heter. Hon har bytt arbetsplats sedan sist, men hon var inte svår att hitta, så jag bokade en tid till Dino omgående.

Jannike kollade igenom hela ryggen på Dino och i stort var han välmusklad och jämnt musklad på båda sidorna. Men han var stel i ryggen, på människor tror jag det heter bröstryggen, men vad den delen heter på hund vet jag inte. Ska Dino kunna tävla en hel säsong och kanske till och med hela livet, måste han vara i god form, annars sliter det på honom och man kan kanske inte utesluta förslitningsskador i framtiden, om man inte tar hand om det nu.

Så Dino fick ledigt från Ridhusträningen och får nu massage istället för att mjuka upp muskulaturen vilket i sin tur ska ge ökad rörlighet i ryggen. Det säger väl sig själv att det inte är bra att hoppa höjdhopp om man inte kan ta emot sig när man landar, på ett bra sätt. Det i sin tur påverkar ju själklart även upphoppet och det är nog det som gjort att Dino började att taxera.

Dino har ju inte gjort så där tidigare oavset hur högt upp bommen har legat, så jag är helt övertygad om att gör dom så där hundarna, så är det något som inte stämmer. Man ser det där taxerandet ibland, när man är på tävling och om man bortser från hur hunden känner det, så leder det ändå inte till några framgångar. När man tävlar med en hund som måste taxera framför hinder, tar det för lång tid, så man får ändå inga framstående resultat. Det enda som man får med sig är en hund vars självförtroende för agility blir naggat i kanten.

Det är väl kanske möjligt att Dino har sträckt sig någon gång och kanske är det därför han stelnade till i muskulaturen och hade det inte varit för agilityträningen, så hade vi inte uppmärksammat det. Nu får han behandling och kommer förhoppningvis ut på tävlingsbanorna till sommaren, i bättre form än någonsin. Och förhoppningsvis sätter han "skräck" i sina konkurrenter.   

Så här i curling-tider är det väl mer aktuellt än någonsin med uttrycket att; då ska vi sopa banan med dom.

Den Rallylydnadskurs som jag och Ingrid har denna terminen har nu kommit halvvägs. Det är verkligen roligt med Rallylydnad. Det känns som en lättsam sport i förhållande till den traditionella lydnaden och förmodligen kommer det att vara en bra inkörsväg till lydnadslydnaden för dem som är intresserade av att gå vidare. Då har de förmodligen ett positivt och rikligt belöningstänk med sig i bagaget,  och finner kanske stor glädje även i den lite mer strikta lydnadsträningen.

Det är ett härligt gäng vi har på kursen, med olika hundar i olika åldrar. Några är väldigt rutinerade och vältränade sedan tidigare och andra är helt nybörjare. Men alla är glada och belönar sina hundar rikligt och det är mycket glädjande att se. Men jösses vad jag tjatar.... käften går oavbrutet och fan vet hur man ska få stopp på mig. Det är knappt att jag kan vara tyst när jag äter den obligatoriska cocosbollen. Stackars kursdeltagare....