Jag fick åka och hämta hem min prins i eftermiddag. Ortopeden har undersökt honom idag och som tur var fanns inga funktionella störningar kvar. Det hade gått tillbaka och berodde troligen då på smärta.   

Nu är han ordinerad sträng vila (burvila) i två veckor. Han får hålla till i det minsta rummet vi har med en grind i dörröppningen. Där har han nu ett tjockt täcke och en biabädd att vila på. Det var ok sa veterinären, med ett rum, om det inte var för många för kvadrat och eftersom det är ett ganska litet rum som ligger liksom sist, så kommer han ha det lugnt där. I alla fall mycket lugnare än i köket.

Vi har ju några burar i olika storlekar om det behövs, men jag tror att det är bättre i rummet än när han ska "sno" runt i en trång bur. Han brukar vara väldigt lugn när han är instängd, förutom om det ringer på dörren förstås. Han är ju fortfarande en lagotto, även om han har ont i ryggen.

Det som har varit svårt tidigare, när han stått på sträng vila för ryggen, har varit att få honom att göra "nr 2". Det låter sig inte göras hur som helst. Det ska väljas med omsorg och vara lagom högt gräs (om det är en sådan årstid) annars ska det helst vara lite under någon buske och gärna så långt bort från gångbanor som möjligt. Och det just det där med "så långt bort som möjligt" som kan vara svårt när han är kopplad, och särskilt nu när det är hur mycket snö som helst, som han inte får kliva omkring i.

Hittar han inte något bra ställe, så stänger han av, troligen i förhoppningen om att jag ska leda honom till ett bättre ställe, men när han bara får gå så lite som möjligt, så kan vi ju inte ränna runt i området och leta efter en "fungerande" toalätt. Det är bara det att jag sover mycket bättre på natten om jag vet att hundarna har gjort ifrån sig ordentligt, och jag skulle gärna vilja sova gott. Natten till idag har jag inte sovit gott, kan jag säga, men kanske att det blir lättare nu när han är hemma igen, med en hyggligt god prognos.

Tack för era uppmuntrande ord, jag blev lite rörd när jag läste. Nu känner jag mig lite mer hoppfull även om alla "orolighetsantenner" står rakt ut, och det är för tidigt att andas ut. Vi kanske har haft tur trots allt, för det är närmare 3 år sedan han var dålig sist. Vad jag förstår så är det vanligt att när diskarna väl har börjat krångla, så blir det ofta så att det fortsätter att krångla. Vi har försökt att "hålla honom i tukt och förmaning" och det är kanske det som har bidragit till 3 ganska aktiva år. För att vara "sjuk" har han ändå tränat och tävlat ganska mycket och han har varit aktiv med både kropp och huvud.

Nu ska jag önska mig ett bra tillfrisknande för Totti av den Goda Fen och hoppas att hon hjälper veterinären att få Totti smärtfri och pigg och glad igen.

Jag är väldigt glad för att jag bor nära ett stort och bra Djursjukhus som har öppet dygnet runt. Det är sällan som jag är på Blå Stjärnan på dagtid, utan det har mest blivit akuta besök får vår del. Ja, till veterinärer då, för till Rehab gick vi på förmiddagen på inplanerade besök. Jag känner mig trygg med de som jobbar där och jag upplever att både jag och Totti blir väl omhändertagna.