För ett par dagar sen, fick jag för mig att göra rent hundarna öron. Hällde i en skvätt av en ny sorts öronrens och gnuggade runt lite. Hundarna skakade ur resten, så det skvätte fint "uppåt väggarna". Torkade torrt med en padd på insidan av öronlappen och var ganska nöjd med den dagens insats.

Häromkvällen fick jag sedan för mig att jag skulle rycka ur hår ur öronen. När jag börjar gräva ner på djupet efter päls känner jag att det är lite fuktigt i öronen. Inte bra....Stoppar ner näsan och drar in lite luft. Luktar inte speciellt gott. Jag kunde inte riktigt avgöra om det var den nya öronrensens lukt jag kände, eller om det var från örat ((men jag trodde mer på att det kom från örat), eller rättare sagt öronen. För det var samma lukt hos båda hundarna, dock bara från ett öra hos dem var.

Ringde i alla fall till Vet och fick en tid till i dag. Efter en koll med lampan kunde Vet konstatera att visst var det öroninflamation hos båda hundarna. Ett bättre och ett sämra öra, hos dem båda. Vilket stämde ganska bra med vad min näsa redan hade upplyst mig om.

Passade på att köpa det öronrenset jag brukar ha, när jag var hos vetten, så att jag känner igen lukten. Så nu blir det örondroppar och öronrens ett tag framöver.

Dino springer alltid och gömmer sig, när öronrens eller örondroppar kommer fram. Stackaren kommer att få genomlida ett trauma 2 ggr/ dag ett par veckor framöver. Stackars Dino, hur ska det gå.... ;-) Totti är lite smartare (eller oräddare), för han vet att efter örondroppar vankas det godis, så han kommer så snällt när jag ropar på honom.

Varje gång jag är hos vet, brukar jag be att dom kikar ner i öronen för säkerhets skull. Varje gång någon Vet gör det, kommenterar dom att det är så mycket hår i hörselgången. De är lika överraskade allihop och förundrade över all päls ner på djupet. Jag uppfattar det som så, att det är ovanligt mycket hår i lagottoöron.

Hujedamej, ett sådant väder. Mörkt som på natten och hur blött som helst, både luften och på marken. SMHI har lovat en halvmeter vatten, nja...en halv decimeter stämmer nog bättre. Dessvärre verkar det som de får rätt.

När vi kom tillbaka från em-promenaden och jag hängde upp regnkläderna, blev det en mindre insjö på golvet. Det får bli en mycket kort sväng på kvällen. Hoppas på en bättre dag i morgon. Häromdagen hade vi över 30 grader och idag är det 15... Inte lätt att hänga med i svängarna.

Vi startade dagen med ett träningspass. Anders hade stämt möte med Helene och Gunilla. Det var tidernas spöregn när det var dags för oss att åka. Vi fick på hela regnmunderingen, lastade in hundarna och åkte iväg. Helene var på plats, men Gunilla lyste med sin frånvaro. Vi gick en sväng i skogen och rastade av hundarna innan vi tränade och när det var klart, var även regnet klart. Solen började tränga igenom och vi blev hur varma som helst.

Jag fick av regnbyxorna och då blev det lite mer behaglig kroppstemeratur. Jag och Totti värmde upp med lite linförighet och satsade därefter på lite rutaträning. I dag har jag hans target i rutan vid varje skick, för att försöka komma i från hans senaste hyss att runda den högra konan på väg in mot mitten. Det fungerade bra och alla skick var klockrena. Bytte sedan sida att skicka till mot rutan och då kom hans hyss fram igen. Han rundade den högra konan och sökte därefter targeten i mitten. Men det var endast på ett skick, han gjorde det, sedan gick han raka vägen in.

Tränade sedan på lite platsliggning i vår ensamhet. Jag la Totti mitt på planen och ställde mig ca 10 meter framför. Min tanke var att försöka träna lite på att förlänga tiden och därför gick jag inte och gömde mig. Han låg fint och såg avkopplad ut, tills.....han for iväg över hela planen och vallade småfåglar!! I det läget är det ingen idé att ropa på honom, eftersom han ändå inte hör, så jag stod helt enkelt kvar och var väldigt tyst.

Han vände om och kom tillbaka i riktning mot mig och då tänkte att det var ju ganska bra i alla fall. Då vänder han om och far iväg igen. Då började jag tänka tankar som brukar skrivas ut som diverse olika tecken. Jag ropade på honom och genast såg han ut som---- Oj, då var hon här.... Han kom emot mig och jag tänkte att han är väl förlåten "då da". Då springer han förbi och siktar in sig på en annan hund. Då blev jag lite förargad (milt uttryckt) och det slutade med att han låg på rygg och fick allt be om ursäkt. Fan så onödigt av honom att hålla på så där. Inte sjutton kliver jag upp ur bingen en söndag morgon och åker iväg , för att han ska skoja bort vår samvaro.

Vi blev sams igen och jag kunde träna den där platsliggningen jag hade tänkt. Sedan tränade vi på lite andra saker, vi rastade en stund och tog det lite piano.

Anders och Helene ställde upp som platsliggningssällskap när de var färdiga med sin agilityträning. Då var det lite mer på riktigt. Jag la Totti och gick och gömde mig  i skjulet. Strax efter att jag hade lämnat, så började Totti att vilja rulla runt, men Anders fick (väldigt lämpligt) "en tupp i halsen" och harklade sig ganska ordentligt, och genast kom Totti ihåg att han skulle ligga still. Han nosade vid något tillfälle precis framför sig, men sedan låg han still. Han fick ligga i 3 minuter idag och i det stora hela tycker jag nog att det gick bra.

Dino tränade på den starten de gick torsk på igår. Eller rättare sagt, Anders tränade på starten han torskade på. När vi gick igenom banskissen på kvällen, enades vi om att det var Anders som hade visat Dino fel, genom sin placering på banan. Eftersom de inte tränar på den sortens handling, så fungerar det givietvis inte. Det blir ju som ett nytt språk. Så nu tränade han utefter sin vanliga handling. Det är ju så det blir ibland när man är på tävling, man är laddad och vill så mycket, och ibland räcker inte erfarenheterna till heller. Det är många faktorer som spelar in på tävlingsbanan. Men det är genom att delta som man lär sig.

Yvonne och Galotterna

Dino blev tyvärr diskad även i agilityloppet. :-( Men han var i gott sällskap, vad diskningar beträffar.

I hoppklass 1 large, var det 3 felfria och 19 diskningar av 44 som startade.

I agilityklass 1 large var det 2 felfria och 29 diskninar av 49 som startade

I agilityklass 1 medium var 0 felfria och 36 diskningar av 43 som startade.

I hoppklass 1 medium var 2 felfria och 10 diskningar av 32 som startade.

I hoppklass 2 large var 0 felfria och 12 diskningar av av 24 som startade.

I agilityklass 2 large var 2 felfria och 14 diskningar av 20 startande.

Ja och på den vägen är det i samtliga resultatlistor som har presenterats så här långt. Det förfaller mig som att det inte har varit helt enkelt att bli felfri denna dag.

Jävla skit att ha en så pass kass rygg, att man inte kan leva sitt liv som man vill. Ryggen har värkt så in i h-vete, så jag var tvungen att stanna hemma från agilitytävlingen idag. Anders och Dino åkte i väg utan mig och Totti i morse. Hur kul på en skala kändes det?

Har i alla fall fått första rapporten om dagens tävling. I hoppklassen var det endast 3 felfria. Dino var inte en av dem. Anders var jättenöjd med Dino´s insats trots att de blev diskade. Det var en jättelurig start, där Dino "gick i fällan". Det fanns två hopphinder på rad i starten, men det var bara det första som han skulle ta. Därefter gick banan i 90 grader till vänster och det var där Dino missade, när han satsade järnet mot de hinder han hade framför sig.

Vi får väl hoppas på agilityloppet i stället. ;-)

Hujedamej, så varmt det är. Ska det bli träning får det bli tidigt på morgonen. Vi kliver upp i hygglig tid och åker till klubben innan solen skiner på hela planen. Det finns en hel del skugga längs kanten, där det visserligen är varmt, men uthärdligt fram till 10,30-tiden.

Vi är väldigt nöjda med hundarnas prestationer i värmen. Ingen av dem är speciellt påverkad vad man kan se på utförande och intresse. Totti har hittat rutan igen, så nu är vi tillbaka på samma utförande som innan vi åkte till Karlstad. Kanske ev något bättre t om. Nu känns det ganska hoppfullt inför det momentet. Just nu känns det i alla fall som att vi kan utföra det tävlingsmässigt lite längre fram.

Inkallning med ställande har fungerat till mycket stor belåtenhet. Jag har tagit ut avståndet ganska rejält och Totti har nästan tvärstannat på mitt handtecken. Tidigare har jag haft dubbla kommando, men nu har jag plockat bort det muntliga och använder endast handtecken, vilket fungerar bra. Sedan är det ju en annan sak att få det att fungera i en tävlingssituation, men det är troligen inom räckhåll.

När jag började att träna in det momentet, kändes det som att det här kommer vi aldrig att fixa. Han kom i 200knyck och visade inga tecken på att vilja varken lyssna eller stanna. Han visste att när jag ropar, så ska man komma i högsta fart hela vägen fram. Det hade han lärt sig redan som liten valp. Nu skulle han helt plötsligt stanna på mitten, vilket han inte alls var intresserad av. Oj, tänkte jag då, vilken utmaning detta kommer att bli. Men nu verkar det som vi snart har löst det. :-)

Dino har tränat på enkla uppgifter på agilitybanan. Dels för att han nu är mitt i en massa tävlingar och eftersom det för stunden i alla fall fungerar hyggligt, så är det mest motivation, fart och glädje han får träna.

Nu är båda hundarna "skalade" och i fin sommarfrisyr. De verkar var nöjda med att ha blivit av med sina ullkoftor. Vi har ställt ut deras plaskpool i trädgården och Dino tagit på sig uppgiften med "pooltömning". Totti gräver ur vatten så det stänker och det inte Totti skvätter ut, dricker Dino upp. Sedan kissas det i det oändliga.

I dag ska jag till tandläkaren för att laga en plomb, som har lossnat och som det har blivit karies under.  Tandvärken är på väg och jag fick en akuttid idag. Att sitta med tankvärk i värmen på agiltytävlingen till helgen, är inte lockande, så då går jag hellre till tandläkaren, även om jag i vanliga fall gör mitt bästa för att slippa gå dit.

På lördag är det dags för nästa agilitytävling och vi hoppas att alla ni där ute håller alla tummar och tassar.

Här nedan är filmen från den första tävlingsdagen vi hade i Karlstad. Rallylydnaden var förlagd till sen torsdag och lördagskväll, efter prisutdelningen för agilitytävlingarna. Inför första tävlingen var jag lite nervös, eftersom vi inte hade tävlat i Rallylydnad innan. Dessutom hade Totti gått omkring på tävlingsområdet hela dagen och undrat när har skulle få göra något.

Jag försökte hålla Totti lugn och samlad, vilket verkligen inte var helt enkelt, för nu hade han förstått att det var hans tur att få göra något. Han tycktes säga att nu äntligen var det dags. Han var så in i h-vete "på tårna" så han kändes som en osäkrad handgranat. Han var färdig att gå i luften för ingenting. Det var väldigt svårt att hålla honom kontrollerad när vi ställde upp framför första skylten.

Han spårade ju faktiskt ur ett par gånger under tiden vi gick runt bland skyltarna. Han smällde i en skylt först lite diskret och sedan under språngmarschen sprang han fram till nästa skylt och smällde i tassarna ordentligt. Världen bästa buspojk. Man vet ju aldrig riktigt med Totti när man tävlar hur det ska bli. Han kan var väldigt focuserad och andra tillfällen kan vad som helst hända. Det är både förfärande och lite spännande.

Vi fick i alla fall godkänt resultat på båda våra tävlingsdagar. Nu ska jag bara skaffa en tävlingsbok och få våra resutat införda också.

Äntligen har jag blivit klar med Dino´s film från Karlstad. Placeringen blev 16 av 103 starter och tiden var 31,29. Idealtiden var 36 sek. De pinnande på ganska bra får man väl säga.

Det är en sådan härlig känsla, när allting bara flyter. När handlingen håller hela vägen i mål. När tiden dessutom  räcker till att få en pinne, blir det som "grädde på moset".