Nu äntligen är båda hundarna helt nedklippta. Dino´s päls kan jag säga, var den enklare, av de två vi har. Även om jag fick dela upp klippningen av Dino på två tillfällen, så var det ändå förhållandevis ganska enkelt, mot Totti´s helt toviga päls.

Nu har jag trots allt blivit klar med klippningen av Totti, även om jag tvivlade under tiden. Jag började i fredagskväll och klippte benen och tassarna och öronen. Fortsatte sedan på lördag, med kroppen, men det var förfärligt tovigt längst ned, närmast huden,  och jag hade planerat att använda 16mm skäret, men jag fick nästan ge upp. Jag kardade och klippte med sax, kardade igen och klippte med sax och prova lite med klippmaskinen och det var tvärstopp ändå.

Jag ville verkligen inte klippa med ett kortare skär, vilket förmodligen hade löst de flesta av mina bekymmer, men jag tänkte att jag ska inte ge upp. Nu är jag nöjd och glad, för nu är hunden klippt med 16mm skäret och det ser verkligen fint ut. Men så fick jag hålla på en bra stund även idag.

Båda hundarna har också varit på ridhusträning. Totti var förvildad, som vanligt, och Dino käkade hästbajs, precis som vanligt. Så det är inte så mycket att orda om, för det är ungefär detsamma som vi brukar skriva på söndagar.

Efter träningen blev det bad för båda hundarna. Skönt att bli av med all lös päls efter klippningen och allt gammalt som samlar sig i den långa pälsen. Nu luktar dom så gott och de är så mysiga att klappa med den korta pälsen.

Nu är det snart dags att lägga huvudet på kudden, och ladda för en ny arbetsvecka. Enligt senaste prognoserna ska vi få vårsol här i morgon, och det förgyller ju en måndag.  Vi fick en massa snö i lördags och idag har det börjat slaska. Tyvärr blev det lite frost på kvällskvisten, så det är ganska halt ute. Hoppas det hinner bort alltihop i morgon.

Nu har hundarna varit både långhåriga och toviga ett tag. Tänkte att nu när Tottis tävling är över, så kan det vara dags att klippa av den gamla slitna pälsen, på båda två. Tog med kameran ut i trädgården och tänkte fota lite på våra "får", även om det inte var så soligt och vackert ute, för som "nakenhundar" är de inte lika snygga på bild. Men inte är det lätt att fånga ögonblicket så att bilderna blir snygga. Kallt om avtryckarfingret var det också.

Men samtidigt är det lite roligt med misslyckade bilder, för de har sin charm de också. Därför kommer några av dem här, även om det givetvis hade varit mycket roligare med perfekta bilder, både vad kvalité och det konstnärliga beträffar.

Världen längsta tunga?

En pälsboll som rullar runt, i det minimala snötäcket.

Hur många sådana här bilder jag har tagit, vet jag inte.

Foto liknande detta har jag nog tusentals av också.

Eller sådana här, finns det gott om också. En tass med snö...

 Från början hade vi fin kontakt, men sedan tröttnade båda på att bli fotograferade.

Jag så gick det med dagens fotosession. Inget direkt att skryta med. Tror knappast det hjälper med en ny kamera, för att lösa dessa problem.  Nu är halva Dino helt nedklippt. Ser ut som en blandning av pudel och portugisisk vattenhund. Hoppas jag har kraft och ork, att fullfölja i morgon, annars får han stanna inne. Vi kan inte med, att gå ut med honom, som han ser ut nu.

Lite taskigt kanske att klippa av all päls, när det är -12 ute. I våra trakter är det jättekallt. Men jag tror knappast att han hade någon större glädje av den toviga pälsen. När och om, jag blir färdig med Dino, står Totti sedan på tur, för samma behandling.

I går var det Årsmöte på vår Brukshundsklubb. Inte för att vi är några som gillar att gå på årsmöte, men vi brukar försöka att kunna delta i alla fall på årsmötet. Som vanligt på möten är det en massa som ska godkännas och  i de flesta fall brukar väl det som ska godkännas bli godkänt. Så var det på gårdagens möte i alla fall. Vi fick folk till alla poster, även om det var lite segt att få folk till Valberedningen, men med lite övertalning och annat som behövdes, så anmälde sig några frivilliga till slut.

Sedan var det dags för att tacka av lite folk, som dels lämnade sina uppdrag och även lite tack, till dem som fortfarande jobbar i och för klubben. Många tulpanbuketter delades ut. Själv fick jag Svenska Brukshundsklubben förtjänsttecken i silver och en kvast tulpaner. Anders fick också en kvast för sitt engemang i klubbens agilityhinder.

 En bukett med tulpaner är alltid lika trevligt på bordet.

Dagens tävling gick efter förutsättningarna riktigt bra. Vi fick inte så många poäng och någon annan hade säkert börjat gråta om de hade fått våra poäng, men jag är glad.

Vi avstod platsliggningen som jag hade planerat. Där rök 40 poäng. .. x 4 = 40 poäng.

Betyg 10 är det högsta man kan få, x lite olika kofficienter. På fritt följ är det koff 3.

Fritt följ fick vi 7,5 på. Han var lite okoncentrerad och det blev lite avdrag för det.  Läggande under gång fick vi 6 på. Dubbelkommando och långsamt läggande skriver domaren. Tror att domaren såg, att jag sträckte ut ett finger.... Inkallning med ställande blev det betyg 5 på. Precis godkänt med andra ord, men i alla fall godkänt. :-D Tog några steg innan han stannade, men ändå bättre än vad vi gjort på de senaste träningarna. Rutan 0:ade vi, tyärr. Det gick nästan bra. Han kom halvvägs ut, sedan fick han sy på något i spånet och sedan tappade han focus helt och kom tillbaka.  Apportering fick vi betyg 6 på. Han var busig och klappade till apporten med båda tassarna innan han plockade upp den. Sedan släppte han den vid mina fötter. Det händer ibland, med okända apporter, men inget jag bekymrar mig för. Hopp sitt hopp, fick vi betyg 8. Han slog i hindret på tillbakavägen  annars var det jättebra. Fjärrdirigering fick vi 8,5 på. Han skuttade fram någon cm vid ett positionsbyte, men annars var han kvar på stället.

Men det bästa av allt är helhetsbetyget vi fick av domaren. Betyg 10. Det är där man blir bedömd ur samarbetsperspektiv och det är jätteroligt att få en 10:a, trots att vi hade lite avdrag på några andra moment.

summan är att jag är väldigt nöjd med dagen som helhet. Vi höll för en tävlingssituation. Att inte rutan gick bra, är ju lite trist, men jag vet att det momentet inte är färdigt, så det är bara att jobba på.

Jag brukar roa mig med att räkna på hur det hade gått om inte OM hade varit. Och i så fall hade vi klarat ett 1:a pris idag. Hade vi gjort platsliggningen och fått fullt betyg där och om vi hade klarat rutan, som vi gör ibland, då hade vi fått ihop tillräckligt med poäng för 1:a priset.

En som fick 1:a pris var Paul med Nezzie. Stort grattis från oss.

Onsdagsträning var flyttad till en stor parkering vid ett köpcentra lite utanför stan. Det var för mycket vinterväglag på vår träningplan, så där gick det inte att träna.

Det är många fördelar med att träna på parkeringsplatser. En av dom är de vita linjerna som man kan följa, för att träna på att gå rakt och att få räta vinklar när man svänger. "Förr i världen" på labradorernas tid, tränade jag ofta på parkeringsplatser, just för att vi skulle träna oss på att gå rakt. Nu är det liksom mer bortglömt, eller så beror det på att jag nu har en hund som jag inte gärna har lös var som helst.

Man får även en jättebra markör, på hur mycket eller hur lite, hunden flyttar sig på fjärrdirigeringen, när man har en målad linje precis bakom hunden. Oftast flyttar sig Totti i stort sett ingenting, men ibland studsar han upp och ner som en groda, och då blir förflyttningen givetvis större. I går såg jag att förflyttningen var ganska obefintlilg.

Tränade även på 3:ans fjärr igår. Visserligen stod jag precis framför, men det var ju tekniken för byte av position vi tränade och det gick jättebra. Vi tränade på många skiftningar och ingenting flyttade han fram. Vid något tillfälle fannas det tendens till att flytta lite bakåt, men det var endast en gång.  Så det börjar i alla fall bra, för 3:ans moment.

Det gäller bara att försöka komma ur 2:an någon gång. Själv tror jag det är mer eller mindre omöjligt, eftersom han inte vill ligga plats. Mina träningskompisar som är duktiga på att peppa mig, när tron sviktar, säger att han visst kommer att lära sig att ligga plats. Han ser mycket stabilare ut nu för tiden och det går sakta men säkert framåt. Hoppas deras iaktagelser stämmer.

Nu ska vi i alla fall prova övriga moment på söndag, för bedömning. Vi är ju så där lagom förberedda för tävling. Vi har tränat några söndagar i ridhus och vi har tränat lite på kvällarna här hemma i trädgården. Problemet är att Totti tycker det är på tok för lite träning. Han är fortfarande laddad för att kunna flyga till månen. Det är lite svårt för Totti att hålla sig "i skinnet" ett helt lydnadsprov i den stämningen. Men eftersom vi tänker avstå från platsliggningen, så har vi ändå inget att hämta, förutom då att försöka få betyg i övriga moment. Det är ett mål så gott som något, för det hjälper inte om hunden kan ligga plats, om man inte har betyg i övriga moment.

Jag har inga förhoppningar för söndagens tävling och kan således ej heller bli besviken. Det är första gången vi ska tävla i ridhus och jag tycker det ska bli spännande och se hur vi klarar den miljön. I ett ridhus ekar minsta lilla ljud och bara det är en stor skillnad, mot vad vi är vana vid. Det smäller i dörrar och folk som hostar hörs lika bra, som om dom hade en mikrofon.

Jag valde ordet träningsgalen, för det var på träningen han var helt galen idag. Det började redan när vi svänge av mot ridhuset. Jag hörde ett litet gnäll bak i luckan. Jaha, tänkte jag, han vet var vi är.

Han var osedvanligt lugn och harmonisk att rasta av innan vi gick in i ridhuset. De andra vi tränar med, började att ställa upp sig, för att träna sittande i grupp. Det vill vara med på tänkte jag, och ställde upp med Totti jag också. Vi har ju aldrig tränat det tidigare, så jag gick lite fram och tillbaka, för att det skulle bli en bra övning. Det gick väldigt bra, tyckte jag, nästan bättre än platsliggning i grupp. När det var färdigt gick vi undan och belönade lite och sedan var det dags för platsliggning. Gick ganska hyfsat även det, lite gnälligt var det, men ändå ganska diskret.

Sedan ställde vi upp för ett fritt följ med kommendering i tävlingsform. Nu jäklar tänkte nog Totti och laddade som en månraket. Han höll sin position någorlunda, men jösses vad han tryckte på framåt. Jag försökte liksom hålla igen lite, och då började han skälla. Han stirrade på mig oavbrutet och skällde till ett par gånger under programmets gång. Det är mycket ovanligt att Totti skäller, men idag var han väldigt frustrerad. Det blev helt enkelt för svårt för honom att hålla sig i skinnet så länge som han redan hade gjort. Så när vi satte oss i rörelse, så kunde han inte bärga sig längre.

Inkallningen var ungefär i samma sinnestämning. Jag kallade på honom lite mesigt och långsamt, i förhoppningen om att han skulle komma springande i lugn och samlad fart, men icke då. Han tog fart och gjorde märken i spånet ungefär som på en tecknad Kalle Anka film. Inte bara i starten utan i varje galoppsprång. När det sedan var dags att säga "STANNA" så tog det några språng innan han hade lyssnat färdigt på vad det var jag sa, och då var han nästan redan framme. Men han stannade i alla fall.

I ungefär det tempot gjorde vi sedan alla moment vi tränade på. Vid apporteringen for han iväg och klappade till apporten med tassarna och kastade sig sedan över den och kom in i full fart och satte sig så fint vid sidan och tuggade järnet på apporten.

Ut till rutan gick det i samma goda fart och när han skulle stanna så slängde han sig runt i 100km fart och stannade till. Men allt blev så yvigt och han missade rutan några gånger. Ibland hade han så hög fart, så han sprang rakt igenom rutan och stannde på andra sidan. Ja, han var helt enkelt galen idag. Visserligen väldigt glad, men förfärligt galen.

Ändå hade han varit ute på en lång promenad och några kortare före träningen. Det regnade inte idag, så kameran fick också följa med en promenad.

 Jösses, hur ser man ut denna årstiden. Två luddiga oklippta päsbollar och en allt annan än snygg förare.

 Dagens gladaste och galnaste galott.

 En klippning här också kanske....?

Har som brukligt är tittat på Melodifestivalen och jösses, så besviken jag var på låtarna i kväll. Visst fanns det väl en och annan låt, som jag kommer att uppskatta på radion framåt sommaren, men ett vinnande bidrag tyckte inte jag fanns. Hur sedan en låt, kan gå vidare till 2 st andra finaler verkar osedvanligt fånigt. Nä, det bästa med årets Melodifestival, var vår nya TV!

Förövrigt har vi i stort sett bara promenerat med hundarna och sedan blev det lite städning. Därefter fick vi besök av Ella. Nu har hon blivit stor och skrattar så gott, så fort man tittar på henne. Det värmer i hjärtat. Hon har också kommit på att man kan göra prutt ljud.

Totti vill mest bara sno, Ellas strumpor. Vid ett annat tillfälle när vi inte var beredda, så snabbt som attan hade han plockat av henne den ena strumpan och gömt långt inne i sin mun. Jag fick gräva ut strumpan. Totti brukar inte tjäla saker eller mat, men strumpor det tjäl han. Fast det hade jag glömt, när vi höll på att gulla med Ella, och det utnyttjade han, den fulingen. Han gjorde det väldigt snyggt också, för jag märkte det inte ens. Ella märkte heller inte att hon hade blivit av med sin strumpa. Nu vaktar jag honom bättre.

Tänkte uppdatera bloggen med vad vi haft för oss, sedan förra inlägget, ja förutom att jobba, rasta hundar, handla mat och äta upp den förstås. Se i nästa stycke.

.

.

Hej då, Trevlig helg.

Fattar inte vart tiden tar vägen. Tycker inte att vi gör något speciellt, men dagarna bara försvinner inget hinner jag med, känns det som. Som att uppdatera bloggen t ex, har jag inte hunnit med som jag brukar.

Det får bli en kortversion igen. I söndags kväll var vi i ridhuset och tränade, jag och Totti. Vi började med en platsliggning i tävlingsutförande. Totti var ju taggad till tusen, och det var just därför jag ville göra en platsliggning det första, eftersom det är så på tävling. Han får ju vänja sig vid det. Hans frustration var inte lika stor denna gång, så det blev istället många belöningar. Men det känndes tydligt att han låg  stabilt, vilket han inte har gjort de tidigare träningarna i ridhuset. Jag lämnade inte, utan gick mest fram och tillbaka och belönade, och han förblev tryggt liggande.

Därefter gjorde jag ett fritt följ utan belöning, och då blev han frustrerad och gnällde. Det behöver vi träna på, att tänja tiden. Det var ju ett tag sedan vi gjorde det, så det var nästan förväntat. I övrigt var jag nöjd med Tottis träning under kvällen.

Det sista innan vi skulle gå hem, fick jag hjälp av Åsa med kommendering i stort sett hela lydnadstvåan och i stora drag gick det riktigt bra. Rutan fick jag två skick på, för vid första skicket gick han ut till en hög av spån, som såg spännande ut, men när jag skickade om honom gick han raka vägen ut till rutan.

Inkallningen blev jag glatt överraskad på. Åsa körde ut oss på fullt avstånd, och det var nog ett tag sedan jag gick så pass långt, kändes det som när jag vände mig om. Farten blev ju därefter också, så jag trodde verkligen inte att han skulle stanna, men det gjorde han, även om det tog några meter.

Dino var inte på sin ridhusträning, eftersom hans husse blev inkallad till Innebandymatch, där det fattades folk. Jag frågade sedan Anders hur det hade gått, (om de möjligtvis hade vunnit) och hör och häpna. De vann på WO, det andra laget kom aldrig. Man kan ju tycka att då kunde han ju lika gärna stannat hemma och tränat hunden istället, men om de inte hade haft fullt lag, hade de ju inte vunnit ens på WO. Så det var ju inte helt bortkastat.