Lillebror eller det kanske ska stå Dino, eftersom det är vad han heter i de flesta sammanhang, har varit inlagd på Blå Stjärnan idag. För en tid sedan upptäckte jag att han hade slagit av spetsen på den ena hörntanden. Då var vi hos veterinären för en koll, eftersom jag var osäker på hur skadad tanden var.

Vid det besöket konstaterade veterinären att pulpan tycks ha kvar ett skydd av "lagret" utanför, som är någon slags ben som omger pulpan, men att emaljen var skadad på tanden. Just då var det inget mer att göra, så vi bestämde att göra ett återbesök efter lämlig tid och röntga för att vara på säkra sidan, att pulpan verkligen var oskadad. Vi hade en tid bokad för det återbesöket i nästa vecka, men idag ringde de från Blå Stjärnan och frågade om vi kunde komma in för de hade fått ett återbud,och där stod tandläkaren utan någon patient. Jag funderade i några sekunder på "hur dagsplaneringen ser ut" och bestämde mig för att det ska fungera.

Körde in Dino till Djursjukhuset och fick lämnat av honom där och åkte sedan till jobbet. Strax innan det var dags att åka hem från jobbet, ringde de från Djursjukhuset och meddelade att Dino var redo för att åka hem. Så det blev en sväng till Blå Stjärnan på vägen hem och hämta Dino, som var ganska groggy efter narkosen. Vi hade ett ganska bra flyt med trafiken genom Tingsstadstunneln och var hemma inom kort. wow!!

Dino lade sig ned och sov vidare när han kom hem och verkade vara nöjd med att få sova hemma hos sig själv.

Tanden var fortfarande oskadad så han behövde inte rotfylla, så han fick en vanlig lagning och bör inte få några som helst problem med tanden i framtiden, var prognosen. Men som veterinären sa, så en skada är alltid en skada och skulle det dyka upp något problem i framtiden, så skulle jag komma ihåg att han har en lagning, så att man inte utesluter tanden vid en eventuell utredning.  Det låter väl förnuftigt.

Men jag är  glad för att även hundar kan få hjälp av tankläkaren. Den som en gång har haft tandvärk, vet jag menar. Tänk att vara hund och ha ont i tänderna och inte kunna säga det till någon. Vi människor kan i alla fall prata, men hundarna har lite svårare med att prata så att vi förstår dem allt för ofta.

Det var Rallykurs i kväll också, så jag samlade ihop Rallyskyltarna och ringde till Ingrid och bad om ursäkt för att jag var sen. Jag lyckade inte riktigt få ihop dagsplaneringen, men det inte många minuter som det hängde på.

Det är ett härligt gäng vi har på kurs och de jobbar så bra med sina hundar. Kursen är lite kort, så egentligen skulle jag vilja följa upp deltagarna i en fortsättningskurs, men det går inte eftersom jag och Anders ska ha en agilitykurs senare.  Men, milda tid, så lerigt det var på vår appellplan ikväll. Leran skvätte på glasögonen och de flesta hade "fräknar" av lerstänk.

Totti fick komma upp till kursen en kort stund och vara demohund, för bakdelskontrollen. Han var speedad som en trimmad formel 1 bil och mycket svår att kontrollera. Anders sa att när han svängde in mot Brukshundsklubben började Totti att tjuta bak i bilen av glädje. Äntligen tycktes han säga. Det var roligt tyckte jag också att kunna jobba,  i alla fall lite med Totti, eftersom han gillar att arbeta och han bjuder verkligen på allt han har.

Jaha, nu kan jag titulera mig Rallylydnadsinstruktör också.   

Utbildningen avslutades idag med det praktiska provet och (teorin gjordes tidigare) och som tur var så blev jag godkänd. Det var så trevliga människor på utbildningen och tiden har gått fort, jag hoppas att vi kan ordna en återträff till hösten som vi pratade om, och det ser jag redan fram emot.

I morse när jag klev upp och skulle koka lite morgonkaffe, så tittade jag ut genom fönstret och där stod dom.... rådjuren. De som jag har sett spåren av runt om vår trädgård hela vintern. De har letat efter något ätbart men det finns inte vår trädgård, för de stackars tupanerna jag har planterat när vi flyttade in, tog dom redan första året. Men hos grannarna finns det käk.

Den här stod på baksidan huset på söndagsmorgonen.  

Här är hela familjen utanför staketet på framsidan. Det är faktiskt 3 st rådjur på bilden. Kan du se dem?

Här är samma bild, där jag har markerat var de står.   

I morgon fyller Totti 7 år!

Anders är på kurs i morgon, så vi fick fira Totti redan ikväll. Ett litet "bakelse" fick det bli i år också.

Det är grillkorv istället för ljus, som vi tror att Totti uppskattar mer.    

Säg det säg det.... vi vill inte vänta längre!!!!    

Varså....

Totti förfäras över hur Dino bara slafsar i sig bakelsen. Inget hyfs där inte.   

Anders åkte iväg på agilitykurs utan Dino idag. Det var en clinik för Jenny Damm som de skulle varit med på, men Dino ska ju vila sig lite till. Jenny tyckte väl lite synd om Anders, så han fick låna hennes Lotus och springa med. Jag tror att det var Lotus som tog hem Värlsdmästartiteln en gång i tiden, och han fick nu vara läromästare åt Anders. Lotus är visserligen lite till åren, men så glädjande att han fortfarande älskar sitt jobb och att han är sådan fysisk form att han kan vara med, och lära upp dem som inte kan lika mycket.

Oj, vad tiden har gått fort sedan jag var här sist. Snön har nu förvandlats till välputsad högblank is som smälter på dagtid och fryser på natten. Det är så där lagom spännande på mornarna när man ska ut med hundarna.

Jag har också hunnit med halva utbildningen till Rallylydnadsinstruktör. Det var en väldigt trevlig och givande kurs och väldigt trevliga människor som var med på kursen.

Totti ser pigg och glad ut och är pigg som "en mört" eller vad man nu säger. Jag väntar SÅÅÅÅ på att snön ska gå bort, så att vi kan börja röra lite på oss. Men som det är nu, får vi hålla oss där det är något så när isfritt. Totti vill ju gärna klättra högst upp på alla snö högar, men eftersom han trampar igenom skaren allt som oftast, så är väl inte den övningen så bra för hans ryggs tillfrisknande kanske. Så det får han hålla sig ifrån, faktiskt. Det är då man är glad för ett koppel. Det är lite enklare att hålla strikt ordning då.

Dino härjar däremot friskt. Han hoppar upp på alla snöhögar och springer som tok på skaren i skogen. Där är det ganska skuggigt så där håller skaren fortfarande. et är så trist när de trampar igenom och blir halta.

På en kurs Anders och Dino var på för ett bra tag sedan, hade de filmat några av övningarna. Det var bra att ha på film, för då kan man lätt gå tillbaka och träna på samma övningar igen. Men det var då vi såg hur mycket Dino taxerade framför hinder, när bommen låg på hög höjd. Det såg inte bra ut, så jag bokade genast en tid hos vår sjukgymnast. "Vår sjukgymnast" är den som behandlade Totti första gången han fick diskbråck. Vi har ett stort förtroende för Jannike som hon heter. Hon har bytt arbetsplats sedan sist, men hon var inte svår att hitta, så jag bokade en tid till Dino omgående.

Jannike kollade igenom hela ryggen på Dino och i stort var han välmusklad och jämnt musklad på båda sidorna. Men han var stel i ryggen, på människor tror jag det heter bröstryggen, men vad den delen heter på hund vet jag inte. Ska Dino kunna tävla en hel säsong och kanske till och med hela livet, måste han vara i god form, annars sliter det på honom och man kan kanske inte utesluta förslitningsskador i framtiden, om man inte tar hand om det nu.

Så Dino fick ledigt från Ridhusträningen och får nu massage istället för att mjuka upp muskulaturen vilket i sin tur ska ge ökad rörlighet i ryggen. Det säger väl sig själv att det inte är bra att hoppa höjdhopp om man inte kan ta emot sig när man landar, på ett bra sätt. Det i sin tur påverkar ju själklart även upphoppet och det är nog det som gjort att Dino började att taxera.

Dino har ju inte gjort så där tidigare oavset hur högt upp bommen har legat, så jag är helt övertygad om att gör dom så där hundarna, så är det något som inte stämmer. Man ser det där taxerandet ibland, när man är på tävling och om man bortser från hur hunden känner det, så leder det ändå inte till några framgångar. När man tävlar med en hund som måste taxera framför hinder, tar det för lång tid, så man får ändå inga framstående resultat. Det enda som man får med sig är en hund vars självförtroende för agility blir naggat i kanten.

Det är väl kanske möjligt att Dino har sträckt sig någon gång och kanske är det därför han stelnade till i muskulaturen och hade det inte varit för agilityträningen, så hade vi inte uppmärksammat det. Nu får han behandling och kommer förhoppningvis ut på tävlingsbanorna till sommaren, i bättre form än någonsin. Och förhoppningsvis sätter han "skräck" i sina konkurrenter.   

Så här i curling-tider är det väl mer aktuellt än någonsin med uttrycket att; då ska vi sopa banan med dom.

Den Rallylydnadskurs som jag och Ingrid har denna terminen har nu kommit halvvägs. Det är verkligen roligt med Rallylydnad. Det känns som en lättsam sport i förhållande till den traditionella lydnaden och förmodligen kommer det att vara en bra inkörsväg till lydnadslydnaden för dem som är intresserade av att gå vidare. Då har de förmodligen ett positivt och rikligt belöningstänk med sig i bagaget,  och finner kanske stor glädje även i den lite mer strikta lydnadsträningen.

Det är ett härligt gäng vi har på kursen, med olika hundar i olika åldrar. Några är väldigt rutinerade och vältränade sedan tidigare och andra är helt nybörjare. Men alla är glada och belönar sina hundar rikligt och det är mycket glädjande att se. Men jösses vad jag tjatar.... käften går oavbrutet och fan vet hur man ska få stopp på mig. Det är knappt att jag kan vara tyst när jag äter den obligatoriska cocosbollen. Stackars kursdeltagare....

Visserligen har vi inte blivit av med vintern ännu, men snart är även Tottis päls ett minne blott.

Planeringen blev inte riktigt som det var tänkt förra helgen, så Totti är bara klippt delvis. Ja ni förstår själva att det inte är särskilt snygt med en delvis klippt Lagotto som dessutom saknar mössa och mustacher sedan förra helgen.

Totti´s päls var värra än vad jag trott, så ännu så länge är han "bara" klippt med saxen på kroppen. Benen har ganska mycket päls kvar och nu håller tovorna på att lösa upp sig, vilket innebär att luddet nu står som en sky omkring honom. Tanken har varit att stoppa in Totti i badet och därefter klippa av allt med maskinen, men vi har inte riktigt kommit så längt ännu. Förhoppningsvis blir det gjort inom kort. Vi har i alla fall klippt klor idag, bara en sådan sak.   

Den här lille gynnaren skuttar omkring utanför vårt staket. Den har bott här utanför i en vecka ungefär.

Dino ställer sig och "woooooow´ar" när "hareländet"  inte blir rädd och flyttar sig. Dino skäller och ylar och haren sitter bara och bligar lite lätt i solskenet.

En luddig Totti innan  jag fick fatt i saxen.

Att ligga och tugga på isbitar är en stor förtjusning hos våra hundar.

Oj, vilken dag det blev idag.   

Dagen började ganska tidigt med ett besök hos frissan, både för Anders och mig. Det kändes rätt så bra, att få lite ordning på frisyren som växt sig onödigt lång under mössan.

Väl hemma igen, så blev det en fika och sedan tog jag tag i något som jag har varit på väg att göra länge, men som av olika anledningar inte blivit gjort.

Jag skalade av Dino all hans päls. Han har varit tovig en längre tid, men när det har varit så kallt så har jag inte velat skala av honom vinterrocken. Men nu blev jag lite inspirerad av våren, när termometern visade på plusgrader och snön inte längre ser ut som snö, utan mer som vatten i lite fastare form.

Men milda tid, vad jag fick slita för att bli av med tovorna så att det gick att köra maskinen över honom. Till slut blev jag klar, även om jag inte trodde det när vi började. Jag räknade med att få hålla på och klippa i flera dagar innan jag skulle komma igenom, men Dino stod så snällt på bordet och rätt som det var, så var det färdigt!!!

Då hade jag dessutom skalat av både mössa och mustascher, så nu ser han inte ut som en lagotto, utan mer som en vanlig hund utan känd härstamning.

Efter klippningen fick Dino vila sig lite, sedan gick vi en kvällsrunda och rastade av båda hundarna för kvällen. När vi var tillbaka igen, så fick Dino kliva in i duschen och "tvätta håret" så nu har vi spolat av alla lösa hår och gammalt damm. Nu luktar Dino gott och pälsen är mjuk och fin utan tovor, ja i den korta pälsen han har nu är det omöjligt att få tovor. Det fick bli ett ganska kort skär på maskinen, eftersom Dino var så förfärligt tovig, men det växer snart ut igen.

Efter badet var det läge att tvätta öronen på Dino, vilket han iofs tyckte att han kunde hoppa över, men eftersom jag hade "bestämt oss" så fick det bli örontvätt. Nu är Dino trött och har gått och lagt sig. Han var med en stund vid TV:n, ungefär så länge som vår jordgubbspaj med vaniljsås varade, sedan gick han in i sovrummet och kurrade ihop sig i sin BIA-bädd.

Vilken dag! Ja, vad säger ni, visst är det härligt med helgen, när man kan vila sig så man är pigg och har fått nya krafter till en ny arbetsvecka på måndag.

Totti är ännu lurvigare än vad Dino var, men inte lika tovig, men trots det även han i behov av att klippas. Men frågan är om jag orkar en till i morgon? Jag började lite, med att skala av mustachen, eftersom den hade växt sig så stor så den skymde sikten. Stackars Totti han såg ingenting, mer än en massa brun päls.  Nu har han fått tillbaka utsikten, men det är inte vackert, med världens största mössa och långt skägg under hakan, men ingen päls på och runt nosen.

Jösses vad seg den här vintern är. I går när det vräkte ned snö igen, så fick jag nästan ett "bryt". Nu får det väl räcka, jag är trött på detta nu.

I går släppte frosten och ungerär 5 cm blöt snö föll i stora flingor flak. Det blev moddigt och svårkört på gatorna och trafikradion rapporterade utan avbrott att nu är det stopp där, och där, och där på grund av trafikolycka. Tror inte att någon av Göteborgs gator var förskonade från trafikolyckor igår.

Hundpromendaden var verkligen inte lätt att utföra, för i den moddiga snön så kändes det som att jag gick ett steg fram och två steg bak.  Fick liksom inget fäste för skorna, för snön gled bara undan hela tiden.

I natt när vi sov som bäst, så brakade det till utanför huset och det skångrade som om det var jordbävning. Det var snön från taket som rasade ned på altanen och milda tid vilket liv det förde. När jag just hade lyckats att somna om, så var det dags igen. Ena sidan av taket är nu helt snöfritt, men den andra sidan har ungefär hälften kvar.

Morgonpromenaden var inte lättare den. Stundatals var det slipprigt underlag, så det kändes som att "gå i smör" för att i nästa stund vara isgata. Tacka vet jag mina IceBugs som vi köpte på MyDog mässan i början av året. Hur jag skulle ha klarat mig från att halka omkull med andra skor, vet jag verkligen inte, men med broddarna går jag stadigt.

Om det är möjligt ska jag "gå i idé" och titta ut när våren är här. När snön har smält bort och det åter går att promenera utan fara för livet, när solen värmer och man ser att växterna börjar ta fart.  Oj, vad jag längtar till VÅREN!!!

Förresten så verkar det som att Totti mår bra. Nu har vi ju inte kunnat göra så mycket förutom ganska korta promenader, för i den djupa snön får inte Totti skutta, men så här långt tycks det fungera. Ska nu försöka förlänga promenaderna och även börja träna lite med, så att han får göra något roligt med. Undrar om det fungerar i mitt idè....? gör det inte det, får jag väl överväga om jag trots allt kanske ska skippa att "gå i idé".

Nu har vi fått ett riktigt snöoväder med mängder med snö och hård vind. Det har bildats drivor som var meterhöga på sina ställen. Vi har slitit hela dagen med att bli av med snön.

Vi var först ut i området med att rasta våra hundar. Det syntes tydligt att ingen annan hade varit ute före oss. Nu gick vi inte så långt för det var så mycket snö och det blåste liksom småspik i ansiktet. Inte speciellt trevligt alls. Nu hade vi lite tur också att hundarna var ganska nödiga, så 2:an kom ganska fort, och sedan kunde vi vända och gå tillbaka hem.

Därefter började projekt "skotta snö" och det har pågått i stort sett hela dagen. Ett par kortare matpauser har det blivit och ytterligare en kort sväng med hundarna, sedan har vi i stort sett skottat snö hela dagen. Nu har ju inte jag skottat så mycket, för det klarar jag inte så bra med min rygg, men jag har försökt att sällskapa med Anders i snöyran och piggat upp honom med små käcka tillrop mellan varven.

Jag fiskade fram kameran också, för jag tänkte att förhoppningsvis behöver jag aldrig mer uppleva så mycket snö på samma gång, någonsin igen, så jag tog några bilder på eländet.

Så här såg det ut utanför rumsfönstret i morse.   

Det var precis att det gick att öppna fönstret utan att fönsterbågen skrapade i snön på altanen utanför.

Kan väl  nämna så där lite i förbifarten att vi blev tvungna att skotta även altanen.

En sväng med våra charmtroll. Totti är pigg som en mört och har "gôr brådis" när han ute nu för tiden.

Dino hittade ett ställe i utanför huset som var skottat sedan innan, och han blev så glad för äntligen kunde han springa lite.

Fram och tillbaka.

Som en lovikavante.

Det var väldiga snödrivor på sina ställen. Det är precis så att jag bottnar. Dino försökte sig på att springa där, men han blev hängandes på magen och hans ben nådde inte ned till marken.

Här skottar Anders upp en "rodelbana" i trädgården till Totti. Den går som en åtta, så han kan ta ett par varv.

Här sitter han, Totti Galotti, i sin rodelbana och kollar in grannarna som skottar snö från taket.

Nu behöver vi inte något staket i trädgården egentligen, för hundarna kommer nästan inte över snökanterna ändå. Men Totti är nöjd för sin rodelbana, så att han kan få röra på sig i alla fall.

Snön bildar fina kanter när det blåser och snöar samtidigt.

Snacka om snöväder. Man kan skymta Anders genom rutan när han skottar utanför huset.

Hoppas att detta var det sista för denna vinter. Nu vill jag inte ha mer snö, men dessvärre lät det på väderleksrapporten som att det kunde komma lika mycket till i morgon.

Ja, som rubriken visar, så är Totti Galotti på bättringsvägen nu. Han äter inte något smärtstillande och han verkar vara väldigt sugen, på att komma igång igen. Nu tycker han helt klart att han har vilat färdigt.   

Det har han iofs också, vilat färdigt alltså. Veterinären sa två veckors vila (sängläge) och sedan ska han igång igen. Nu hoppas jag bara att vi slipper bakslag nu när vi ska sätta igång honom.

Fy vad jag är trött på snön!!! Vi har ändå fått ganska mycket sedan innan, och nu kommer det ännu mer. Milda tid!!! Vad ska det sluta med??

Det var en dag tidigare i veckan, när det faktiskt var lite ljus ute och jag försökte ta en fin vinterbild på Dino. Totti var ju inne och vilade så han fick inte vara med. Bilderna blev väl inte så där fina, men jag fick i alla möjlighet att prova lite olika inställningar på kameran, och det var ju liksom syftet egentligen.

Dino gillar att springa sitt fortaste med bollen i mun, men det går inte fort i den djupa snön.

Ganska djup snö, men han kämpar på Dino med sin fina boll.   

Labbade lite med skärpedjupet. Här tog jag med stor bländare. Blev förvånad över att det var så lite djup i bilden. Trodde nog att skärpan skulle gå lite djupare. Men det är roligt att testa olika inställningar och kanske att jag en dag kommer ihåg vad jag ska göra.

I morgon kommer vi nog inte ut genom dörren. Det snöar och blåser förfärligt och drivorna lägger sig där man minst anar. Ett riktigt skitväder med andra ord.